Susanne Wiigh-Mäsak, som utvecklat metoden för frystorkning, promession, är även ombud för de anhöriga till tolv avlidna som ligger nedfrysta på bårhus runt om i landet i väntan på att metoden ska godkännas för begravning.
Längst väntetid, snart tio år, har kvarlevorna efter en Tanumsbo som avled 2002.
Men fortfarande finns inte den utlovade begravningsformen och den kommer heller inte att finnas i Sverige inom en överskådlig framtid, enligt utredarna för den nya begravningslagen och Skatteverket.
I förra veckan beslutade Lunds kommun om tvångsbegravning av en kvinna vars anhöriga inte fått anstånd med gravsättningen med frystorkningsmetoden som skäl.
Susanne Wiigh-Mäsak har ingen förståelse för att Skatteverket inte längre tänker bevilja anstånd.
–Det är fortfarande samma lagstiftning som gäller. Den nya begravningslagen har inte trätt i kraft ännu. Och i lagen står att den avlidnes önskan ska tillgodoses.
Att de avlidna nu riskerar att tvångsbegravas tycker hon är ett klandervärt agerande av myndigheterna. Hon anser sig ha bevisat att hennes frystorkningsmetod fungerar och att det finns en stor efterfrågan på ett mer miljövänligt omhändertagande av avlidna.
–Problemet är att myndigheterna kräver att vi ska visa att metoden fungerar innan vi visar den. De lämnar heller inte tillstånd till en försöksanläggning och förtalar i stället metoden, säger Susanne Wiigh-Mäsak.
Nu har hon på nytt ansökt om anstånd hos Skatteverket men med andra skäl.
–Skatteverket beviljar anstånd för kroppar som donerats till forskningsändamål utan bortre gräns för gravsättning. Promession är inledningsvis en typ av biologisk forskning, eftersom den aldrig utförts förut, och bör därför också beviljas anstånd.
Får hon avslag kommer hon att överklaga till länsstyrelsen, länsrätten och regeringsrätten.
Är det rimligt att en avliden ska vänta i tio år på gravsättning, som den avlidne mannen från Tanum som väntat längst?
–Ja, om man ser till målet att det är en ekologisk begravning och att det är den avlidnes önskemål. Men det är inte rimligt utifrån att man måste vänta på myndigheternas tillstånd så länge, säger Susanne Wiigh-Mäsak.
Enligt Susanne Wiigh-Mäsak är det hon och hennes make som står för kostnaderna för förvaringen av de tolv avlidna, vilket hittills har kostat dem 800000 kronor.
Enligt begravningslagen ska den avlidne jordbegravas eller kremeras inom två månader. Den avlidnes önskemål om kremation och gravsättning bör enligt begravningslagen "såvitt möjligt följas".
Skatteverket kan bevilja anstånd med gravsättning om det finns särskilda skäl, till exempel anhörigs sjukdom, tvist om gravsättning eller att den avlidne donerat sin kropp till forskningsändamål.
Om det saknas anstånd ska Skatteverket underrätta den avlidnes folkbokföringskommun som då är skyldig att ordna gravsättningen.
