Här bor Louise – i ett charkuteri

Efter tio år i Schweiz ville Louise Höglund, 59, ha ett sommarhus vid sidan av villan i Borås. Sommarstället i Ulebergshamn skaffades 1997.

– Då var det helt förstört med heltäckningsmatta, 60-tals fönster och dusch i hallförrådet. Men jag tyckte om det direkt, såg potentialen och gillade vedspisen och närheten till havet, säger Louise som renoverat försiktigt.

Efter ett par år valde hon att flytta till Ulebergshamn permanent.

Grossistföretaget för hemslöjd styr hon från kontoret och lagret i Hunnebostrand. Näver, korgar, fårskinn och trasmattor säljs till både Japan och affärer som Svenskt Tenn. Och till turistbutiker som säljer mängder av handmålade folkdräktsdockor.

Allt ska visa sig vackert i huset i Ulebergshamn. Till och med brandsläckaren i bländande vitt där den står på originalgolvet i trä i sovrummet. Skorstensmuren i tegel delar upp rummet och från fönstret syns horisonten.

På en vägg i trappen hänger en samling panamahattar, på en annan både dörj och håv som Louise Höglund köpt av en bekant som är fiskare.

Det är en hel del marina detaljer i huset, men också gott om fårskinn och näver.

"Känns som jul"

– Jag tycker mamma har jättebra stil. När jag får en lägenhet ska hon få inreda den, säger dottern Linn Höglund, 21, som haft några resande år efter gymnasiet.

I köket står Louise landsvägsracer från Bianchi lutad mot väggen.

Det doftar från både en skär armitageros på bordet och en mjuk pepparkaka i ugnen. Den har Linn beställt. "Känns som jul i hela huset" skrattar Louise.

Tvärs över gatan ligger visthusboden med bäddsoffa, snett tak och speciell historia, helt intakt förutom en blå dörr. Här förvarades köttet. Louise hus var nämligen charkuteri någon gång under mitten av 1900-talet. I det som är kök i dag, på bottenvåningen, såldes kotletter och korv över disk.

– Ulebergshamn är ett gammalt stenhuggarsamhälle och hade ett helt annat utbud av service med bageri, ölsjapp och lanthandel. Men verksamheterna började avvecklas successivt någon gång på 50- och 60-talet, säger Louise.

Panel ska bytas

Det måste kännas vemodigt för en inredningsintresserad när det är så fint och till synes inga projekt kvar att utföra.

– Haha, nej, det tar aldrig slut. Nu håller hela familjen på att måla eftersom panelen ska bytas till hösten. Och jag ändrar inredning beroende på säsong. Jag har sommarkuddar, vinterkuddar, höstkuddar och vårkuddar.

Louise stortrivs på landet, hon är uppväxt så, och har närhet till hantverkare. Hon badar året om, och längtar inte alls till storstan. Det räcker med mässor titt som tätt.

Ulebergshamn känns som ett kustsamhälle som lever på sommaren och dör på vintern.

– Det kan man tro, men det är många som bor här året runt, cirka 100 personer. Vi umgås och har soppkvällar, bokcirklar och stickkafé, säger Louise.

En hel del räkmiddagar ordnas bland grannarna – det är bara att handla av trålaren Vikefjord i hamnen.

Kaffe och den där pepparkakan ställs fram på trädgårdsbordet. Bohusläningens fotograf och hobbybotaniker pekar ut blommorna en efter en – bolltistlar, pioner, daggkåpa, luktärtor, vilda riddarsporrar.

Carl Thanner