Sen Susanne Wiigh-Mäsak via Bohusläningen uppmärksammats på problemet med dörren till frysrummet i Trons kapell har hon kontaktat kyrkoherde Håkan Dafgård och erbjudit honom en lösning.
– Vi skulle kunna ta dit ett frysskåp som de inte behöver vara oroliga för, berättar hon.
Flera som tidningen pratat med ifrågasätter det etiska i att ha kroppar liggande i åratal. Hur ser du på det?
– De är varmt välkomna att ta en etisk diskussion med mig, säger Susanne Wiigh-Mäsak, som är starkt kritisk till dagens begravningsformer, både jordbegravning och kremering, som hon tycker är oetiska.
Sin egen metod, promession beskriver hon som vacker och miljövänlig.
– Ingen kan möta mig i en diskussion kring etik och ha en möjlighet att säga att det finns något som är bättre än det jag gör. Vår metod är den mest etiska man kan komma fram till.
Men hur etiskt är det att ha kroppar liggande på bårhus runt om i landet?
– Det är absolut ingen fara. En kropp i ett frysrum är helt skyddad. Ingenting farligt händer den.
Att förvaringen tar upp plats och gör att frysrummen inte kan användas till det de var tänkta för avfärdar hon.
– De får jättebra betalt för förvaringen, säger hon och berättar att den hittills kostat henne och företaget över 800 000 kronor.
– Men hade jag vetat för tio år sen vad jag vet i dag då hade det varit ekonomiskt vansinne att lägga så mycket pengar på den usla service som jag har fått från många. Då hade det varit bättre att bygga ett eget bårhus, säger hon.
I dagsläget väntar enligt Susanne Wiigh-Mäsak elva kroppar på promession.
– Vi har hittat en ny svensk kund och vi har en ny amerikansk kund och den amerikanska kunden har vi precis slutförhandlat ett avtal med. Vi kommer med stor sannolikhet att kunna börja bygga en anläggning för promession i Sverige före sommarsemestrarna.
Att Skatteverket inte längre medger anstånd bekymrar henne inte.
Susanne hävdar att promession rör sig om biologisk forskning eftersom det är något som aldrig gjorts förut. Därför ska de som väntar på metoden ha samma behandling som de som donerat sin kropp till medicinsk forskning, menar Susanne Wiigh-Mäsak.
Hon tänker överklaga hela vägen upp till högsta nivå.
– Och där är vi om två år och då är vi redan klara med vår anläggning.
Bohusläningen har tidigare varit i kontakt med en av Tanumsbons anhöriga, som avböjt att kommentera ärendet.
Susanne Wiigh-Mäsak företräder de berörda anhöriga på Orust, och inte heller hon vill kommentera det enskilda fallet.
