”Tjena Linda!” säger en pigg röst en tidig morgon i en av Torps mataffärer.Jag vaknar till under luggen, tittar upp och bjuder på ett leende när jag ser vem det är som tilltalar mig. Framför mig står en av mina gamla elever. Han utstrålar energi. Den där energin som bara är ungdomar förunnat.
– Nej men hej! Jobbar du här nu?
Han drar handen genom det blonda, halvlånga och lite rufsiga håret.
– Jag bara extraknäcker på helger. Du vet, måste spara pengar till körkortet.
– Ja, just det, säger jag och skrattar till. – Time flies. Du går ju inte i sexan eller nian längre.
– Nej, nu har jag äntligen gått klart gymnasiet. Det är skönt. Om en månad kanske jag drar utomlands ett tag, sen får vi se, säger han.
Jag ställer ner affärens kundkorg. Det gläder mig att han överväger att åka utomlands. På engelsklektionerna försökte min partner i engelska, Ann och jag, ofta att inspirera eleverna att våga resa och upptäcka världen. Jag letade bland annat upp information och kontakter till UHR, Universitets- och högskolerådet.
Ann och jag blev därefter medbjudna till en introduktionskonferens om eTwinning på Irland. Tillsammans med elever startade vi sedan ett digitalt projekt med andra skolor i Frankrike, Bulgarien, Spanien, Litauen och England. Vi ville helt enkelt att våra elever skulle få möjlighet att utveckla sin interkulturella kompetens med autentiskt material.
Eleven och jag pratar om gemensamma nämnare det vill säga lärare och annan viktig skolpersonal på Herrestadsskolan och Norgårdens högstadium. Vi minns stämningsfulla luciatåg. Personal som bjöd på sig själva i fantastiska kreationer såsom Pokémondräkt, prinsessklänningar och andra temakläder. Vi glömmer inte idrottsdagar på Mollön och bussturer till Göteborg som kommer att gå till historien.
Vi får minnesbilder av elever som klättrade upp på och genom taket. Vi påminns om den ena EPA:n efter den andra som rullade in på skolavslutningen i nian. Vi saknar socialpedagoger som fanns där och stöttade, fixade toasts i caféet och erbjöd samtal mellan lektionerna. Vi nämner lärare som anpassade undervisningen utifrån klassens behov och förmåga så majoriteten hängde med i undervisningen mot givna mål. Vi tänker på läraren som älskade att visa film som pedagogisk metod och undrar vad personen gör nu?
Jag frågar om gymnasievalet har känts rätt och hur det är med elevens gulliga mamma? Efter några minuter säger vi hej då.
I bilen hem tänker jag att det är något visst med att möta gamla elever som jag haft förmånen att undervisa. Just detta år har en hel drös med ”mina” gamla 9:or viftat med studentmössorna runt om i Uddevalla. Ni var alla individer med behov och förmågor som inkluderades i klasserna. En del gillade skolan och andra inte av olika anledningar. Ni gav energi och det var inte en enda dag som var tråkig för allt kunde hända.
Ibland gav ni mig gråa hårstrån, med er energi och gruppdynamik, men de grå stråna är lätta att blanda in bland slingorna. Jag försökte tillsammans med mina kollegor möta er där ni var, bygga relationer och föra er framåt i kunskapsutvecklingen. Förhoppningsvis har ni med er övervägande ljusa minnen från skoltiden. Ingen lärare är perfekt, för vi är bara människor. Men kanske kunde mina kollegor och jag inspirera någon av er att vilja arbeta inom utbildningsväsendet? Det behövs fler utbildade förebilder i skolan som kan bidra till att forma framtiden i vår stad. I vårt land.
Jag vill skicka med dig några ord så här i juli månad, när fiskmåsarna skriker och Smögenbryggan fylls av turister. Du är värdefull precis som du är oavsett om du hade eller har en dysfunktionell familj, en diagnos eller två. Du kommer att hitta din roll i samhället, för just du behövs i livspusslet. Det är inte betygen som avgör ditt eller en annan människas värde. Satsa på att göra roliga saker i livet som du gillar. Sök ett eller två stipendier som Ann och jag tjatade om på lektionerna. Det finns en hel värld att upptäcka så res, träffa spännande människor och lär dig ett språk till. Skicka ett vykort till oss.
Men var rädd om dig. Rensa bland energitjuvar. Låt ingen trampa på dig. Våga gå utanför redan skapade mallar för allt börjar med en ny tanke. Lyssna inåt och använd ditt driv. Lita på att det ordnar sig även om det inte blir precis som du hade tänkt dig. Har du trampat snett så finns det stöttning att få. Räck ut en hand. Vi gör varandra.
Tills vi ses någonstans i stan igen.
Din gamla lärare, Linda
#Lindakämparförvarendaunge
