Annelie i Uddevalla gjorde det rätta. När en kvinna som bodde i samma hyreshus som Annelie misshandlades grovt av en man, anmälde Annelie brotten och vittnade i rättegången. Men straffet blev inte långt: två månaders fängelse, vilket var ungefär den tid som mannen satt häktad. Efter rättegången var han på fri fot igen.
När den narkotikaberoende mannen är påtänd kan han bli aggressiv och våldsam, berättar Annelie. Mannen har väntat utanför hennes dörr, hotat henne med kamphundar och väntat utanför en matbutik när hon var inne och handlade. Agerandet är uppenbart: mannen vill att Annelie ska känna fruktan och hot för sin egen säkerhet.
Annelie berättar för Bohusläningen att mannen anser att det är Annelies vittnesmål som har förstört relationen med kvinnan han misshandlade, som nu har lämnat mannen. Det är talande för gärningsmannens självupptagenhet att han inte själv inser sin egen skuld. Denna narcissism är ju tyvärr inte ovanlig hos de män som misshandlar kvinnor. Årligen får svensk polis utreda över 10 000 anmälningar om misshandel mot kvinna i en parrelation.
Tack vare Annelies vittnesmål har en kvinna valt att lämna en misshandlande man. Detta är ett föredömligt agerande som visar på civilkurage. Samhällets stöd till Annelie borde ha varit mycket bättre.
Tidigare i år föreslog en utredning (SOU 2024:13) att utöka skyddet för utsatta personer genom att göra det möjligt att i större utsträckning än i dag utfärda kontaktförbud och att kontaktförbud ska kunna omfatta större geografiska områden. Bland annat menar utredningen att det ska finnas presumtion för kontaktförbud när en person dömts för brott mot närstående eller tidigare närstående persons liv, hälsa, frihet eller frid. Med detta menas att åklagare och domstolar ska som regel utgå från att ett kontaktförbud bör utfärdas när domen har fallit.
Det samma borde gälla vittnen som ställer upp och vittnar mot våldsamma personer som bor i samma område. I Annelies fall borde det finnas starka argument för att ett kontaktförbud borde utfärdas. Det är inte vittnen som gör sin medborgerliga plikt som eventuellt ska behöva flytta från stadsdelen eller kommunen, utan de brottslingar som fortsätter att hota och påverka vittnen.
Känner inte medborgarna att man vågar vittna och att man kan få samhällets stöd, blir det fler brottslingar som får gå fria på grund av att man inte kan lagföra dem. Våldsverkare och misshandlare får inte känna att de kan göra vad de vill utan konsekvenser. Tvärtom måste samhället agera för att skydda människors liv och hälsa. Det gäller såväl offren som de som vittnar mot brottslingarna.
Tyvärr har det gått så långt att regeringen har föreslagit system med anonyma vittnen. Detta minskar rättssäkerheten och har fått skarp kritik från JO, Domstolsverket och Lagrådet. Bättre skydd för vittnen är en mycket bättre strategi att tillämpa.
LÄS MER:Annelie vittnade i Uddevalla tingsrätt – då blev livet en mardröm
