En av tre unga funderar på att flytta ifrån huvudstaden, det visar en undersökning utförd av Stockholms Handelskammare. Det är framför allt den dysfunktionella bostadsmarknaden, där unga antingen är utlämnade till dyra bostadslån eller dyra andrahandshyror som är orsaken. Handelskammarens vice vd Daniella Waldfogel kallar Stockholms bostadsmarknad för ”en tragedi för ungdomar.” Att flyttlassen bland unga kommer att börja gå från, i stället för till, Sveriges största stad, är en trend det siats om länge.
Dags att flytta från Stockholm
Turligt nog måste man faktiskt inte bo i huvudstaden. Som en person som faktiskt gjort slag i saken, och lämnat Stockholm, är mitt råd till de unga som går i flyttankar att ta steget och lämna huvudstaden, om man har möjlighet.
Gräset kan faktiskt vara grönare på annat håll. Står man inte ut med att vänta ett decennium i bostadskö, finns det många andra städer än Stockholm att välja på. Själv gick jag från första tanken på att flytta, till att ha ett förstahandskontrakt och nyckeln i handen på mindre än tre månader. Det som låter som en utopi i Stockholm, är verklighet i resten av landet.
Stockholmare är inte smartare än lantisar
Utsikterna att hitta ett boende är inte heller det enda som är bättre i övriga landet. Man får mer boende för pengarna – när man inte betalar för ett centralt läge i Stockholm, blir det lättare att ha råd att bo både större och finare. Stockholmare emellan framställs det ibland som en mardröm att flytta ifrån. Som om meningen med livet var att betala ockerhyra för en etta i Björkhagen. Men oj vad fel Anna Kinberg Batra uppenbart hade när hon sa att “Stockholmare är smartare än lantisar”.
Stockholmaren är grodan som inte märker hur sjuk situationen blivit
Ibland heter det att om man kokar en groda långsamt nog, hoppar den inte ur kastrullen. Den märker inte den gradvisa upphettningen, innan det är för sent. Ungefär så fungerar Stockholms bostadsmarknad som sakta men säkert blivit allt mer urspårad. Priserna har krupit upp, och antalet dagar som krävs i bostadskön för att få en bostad har blivit fler. Ändå tar många i Stockholm sakernas tillstånd för givet, och reformtakten i politiken är obefintlig. Tio år i bostadskö, det är väl ingenting? Stockholmaren är grodan som inte märker hur sjuk situationen blivit.
Stockholm i mitt hjärta
För många finns det så klart känslomässiga svårigheter med att flytta från Stockholm. För mig är det staden jag kommer ifrån, där jag växte upp. De senaste åren har författaren David Goodhart varit populär i den politiska debatten, inte minst för hans förmåga att mynta begrepp. Det är han som, med boken The Road to Somewhere, myntade begreppen "somewheres" och "anywheres" – två grovhuggna grupper, de första bundna till platsen de kommer ifrån, de andra rotlösa kosmopoliter. Stadsbor antas ofta vara just anywheres, men om det är något jag insett av att kämpa för att hålla mig kvar i Stockholm, är hur mycket Södermalm varit just min plats på jorden – där växte jag upp, där växte mamma upp, och morfar.
Men känslan av tillhörighet är inte värd stressen, pressen, och det höga priset för att bo i huvudstaden. Unga Stockholmare kan inte vänta ett helt liv – kanske förgäves – på att den ohållbara bostadssituationen ska lösas. Bättre då att ta saken i egna händer, och söka lyckan på annat håll. Det är dags för en Stockholms-exodus.
