Det är reatider. REA,REA, REA står det i butikernas skyltfönster och reklaminlägg i våra flöden på internet. Eller SALE, som den numera heter på ren svengelska. Passa på och köp innan det är försent, är det budskap som pumpas in i våra själar. Imorgon kan det vara försent att fylla på våra redan välfyllda garderober och skåp med ännu mera saker och kläder vi inte behöver.
När vädret är dåligt, som det så ofta är på semestern oavsett när den infaller, ägnar sig människor allt för gärna åt shopping. Att åka till outlets eller Ullared och liknande köpparadis är numera ett folknöje. I fast fashion-butikerna fylls det på med nya kollektioner i en allt snabbare takt och på Ikea, Rusta och Dollar Store lockas det med krims och krams så att hemmet som gjordes om i våras kan stylas om igen efter den senaste inredningstrenden. Parallellt kränger företag som Shein, Temu och Amazon Kinaskräp för allt vad de är värda. Och folk köper. Som de köper.
I nästan samma snabba takt som folk köper nytt växer också sopbergen. Textil- och modeindustrin är resursintensiv och de föroreningar och miljö- och hälsopåverkan som såväl produktion som konsumtion och avfallshantering leder till är en allvarlig global miljöutmaning.
På sin hemsida listar Naturvårdsverket vad som krävs för att producera ett kilo ny textil: “Växthusgasutsläpp på mellan 10 och 40 kg koldioxidekvivalenter beroende på energislag och fiber eller material. Mellan 7 000 och 29 000 liter vatten beroende på fiber och produktionsmetod. Mellan 1,5 och 6,9 kg kemikalier beroende på fiberslag och produktionsmetod”.
Det finns visserligen modeföretag som satsar på att minska klädköpen, som vill producera i närområdet, och försöker övertyga sina kunder om att kanske betala lite mer för hållbara produkter som är dyrare att producera, men samtidigt håller betydligt längre. Om några av dessa företag berättade Oksana Mont, professor vid Internationella miljöinstitutet i Lund i Sveriges radio häromdagen (7/7). Tillsammans med en fransk kollega har hon studerat hur företag jobbar med just detta.
Samtidigt är det i konsumentledet den största förändringen kan och måste göras. Vi måste sluta köpa saker vi inte behöver. Sluta se slit- och slängshopping som den mest sofistikerade formen av nöje. Sluta falla för ropen om SALE till höger och vänster. Gå till biblioteket istället när det regnar på semestern.
