Anatolij är 57 år och har stridit sedan det fullskaliga krigets början. Han är vagnchef för det svensklevererade Stridsfordon 90 som han tränat på i sju veckor i Sverige. Anatolij påpekar att vagnen som står bredvid oss är samma fordon som han och kamraterna använde under träningen.
Jag är på Bachmutfronten utanför Tjasiv Jar hos 93:e mekaniserade brigaden som tillhör en av Ukrainas äldsta och mest välrenommerade. Anatolij har ingen stor erfarenhet av de sovjetiska stridsfordonsmodellerna, BMP-1 och -2, som både Ryssland och Ukraina använder, men är ändå bekant med dem, och när han ska jämföra håller han inte tillbaka i omdömena.
”Det är som att ställa Mercedes mot Lada eller Zaporozjets. BMP är skräp för föraren, för övriga besättningen, för soldaterna som åker med.”
Vagnen blir snabbt stridsklar
En stor fördel med det svenska skridsfordonet är hur snabbt vagnen blir stridsklar. Anatolij säger att han bara behöver ta på sig hjälmen och slå på kommunikationsradion och köra iväg. Tornet tar ett par minuter att iordningställa. BMP-vagnarna kräver åtminstone en timmes varmkörning av motorn.
Vagnchefen och biträdande bataljonschefen med anropssignalen ”Agat” lyfter även fram precisionen och den höga eldhastigheten liksom bekvämligheten och det goda skyddet i det svenska stridsfordonet.
Blev träffad av granat
Anatolijs vagn har blivit träffad två gånger. En gång av en kamikazedrönare med liten sprängladdning som bara lämnade ett kosmetiskt märke framtill, utanpå slutväxeln, och en gång av en granat, sannolikt av 82 millimeterkalibern, rakt uppifrån. Luckan fick bytas ut liksom delar av bepansringen och en del av ett sikte, men det var det hela. Anatolij satt inne i vagnen och säger att träffen knappt kändes.
Att Stridsfordon 90 har höjt den ukrainska arméns förmåga står utan tvekan. Men den tekniska utvecklingen och de militära innovationerna som kännetecknar detta krig gör att vagnen inte riktigt kan användas på det sätt som många hoppats.
Den ukrainska generalstaben lade nyligen ut ett filmklipp där ukrainarnas Bradley, amerikansk motsvarighet till Stridsfordon 90, framgångsrikt bekämpar en rysk stridsvagn. Filmen är effektfull men också mycket ovanlig. Direktkontakt stridsvagn mot stridsvagn, stridsvagn mot stridsfordon eller stridsfordon mot stridsfordon förekommer knappt numera. 93:e brigaden har aldrig använt Stridsfordon 90 på det sättet.
Kamikazedrönare är ett hot
Orsaken är rädsla för att exponera sig för billiga kamikazedrönare, enkla kommersiella flygmaskiner fullastade med sprängmedel som kraschar in i målen. Även om soldaterna inne i ett svenskt stridsfordon med största sannolikhet överlever kan en välriktad träff av det här slaget bli väldigt dyr och kapacitetssänkningen enorm.
En så kallad FPV-drönare på 5 000-10 000 kronor kan orsaka reparationskostnader på flera miljoner och sätta fordonet ur skick under mycket lång tid. Stridsfordon 90 används därför mer för att transportera och skydda eget infanteri och bekämpa fiendens. Under besöket hos 93:e brigadens frontposition bevittnar jag det sista. Skytten avlossar 20-30 skott i ett antal salvor – med god effekt enligt ukrainarna utifrån spaning från drönare. De ryska soldaterna ska ha dragit sig tillbaka från den plats som besköts, möjligen med några skadade. En liten framgång för svenska vapen i frihetens tjänst.
