De olympiska spelen i Paris pågår utan Ryssland och Belarus. Ett fåtal deltagare från länderna är på plats, men de representerar inte sina nationer utan är där som ”neutrala individuella idrottare”, förkortat AIN på franska.
De fick inte vara med på öppningsceremonin. De måste tävla i neutrala dräkter. Deras framgångar redovisas inte i medaljtabellerna. Nationsfanorna är ersatta av intetsägande grönvita flaggor. I stället för nationalhymnen spelas en av IOK specialkomponerad trudelutt som påminner om ett soundtrack till en inspirationsvideo, som nyhetsbyrån AP uttryckte det.
Men detta är betydligt större än utestängning från ett mästerskap, om än det största av dem alla. För Ryssland är det en av de sentida paradoxerna där strävan efter dominans, krav på andras underkastelse och försök till expansion leder till motsatsen, till ett bortträngt, självisolerande, krympt Ryssland.
Den fullskaliga invasionen av Ukraina 2022 blev den sista droppen för stora delar av idrottsvärlden. Men Ryssland började bli paria tidigare, efter dopningsskandalen runt OS i Sotji 2014. Och det var i grunden samma typ av stormaktskomplex som bakom militär aggression.
Efter att ha misslyckats vid vinter-OS i Vancouver 2010 höjde Ryssland takten i sitt dopningsprogram för att prestera bättre, framför allt i vintersport vid hemma-OS fyra år senare, men även i andra idrotter. Det hela styrdes från högsta ort, med idrottsministern direkt inblandad, och spåren sopades undan med hjälp av landets säkerhetstjänst.
Avstängningen får nu bestående följder för rysk idrott. Lagsporterna tar den kanske hårdaste smällen då ryska landslag och klubblag inte längre får tävla och möta utvecklande motstånd. Det påverkar allt från sponsorer till återväxt. Varför satsa på en idrott där man inte får visa upp sig internationellt och sikta mot toppen?
Ryska talanger har större utrymme i de individuella sporterna, men framgång där kommer bygga på att man distanserar sig från Ryssland. Detta OS är ett exempel. 15 ryska idrottare tävlar som neutrala, men 82 OS-deltagare är födda i Ryssland enligt en sammanställning av norska public service NRK. Vissa av dem har bott utomlands i flera år medan andra har flyttat som barn. Men en hel del har bytt medborgarskap eller tävlingsnationstillhörighet på grund av sanktionerna.
Den ryska staten och det ryska samhället tycks hantera sin nya belägenhet med en kombination av ilska, uppgivenhet och förnekelse. Inga ryska tv-kanaler sänder från OS. Myndigheterna försöker kompensera utestängda idrottare ekonomiskt samtidigt som Ryssland är villrådigt i sin syn på dem som tävlar som neutrala. Upprätthåller de något av Rysslands ära eller förnedrar de sig själva och sitt land?
Idrottsisoleringen blir nu en del av den kollektiva ryska depressionen där människor i Ryssland inte längre förstår sin plats i världen. Det påminner om det som den ryske poeten Lev Rubinstein har beskrivit som att Ryssland är på väg att försvinna som nation.
Detta pågår samtidigt som Ukraina delar glädjen över sina OS-framgångar med andra nationer och tar större plats på de arenor som Ryssland lämnar.
