Hela 950 sidor. Det är omfånget som den statliga utredningen om betygssystemet i skolan förväntas landa på, när den lämnas över till regeringen i början av nästa år. En rejäl lunta, med andra ord.
Det kanske skvallrar om att det är ett gediget arbete som ligger bakom. Slutsatserna utredaren Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi, har dragit hittills låter åtminstone lovande. I alla fall baserat på vad han berättar för tidningen Vi Lärare (17/9).
Där avslöjas att F-betyget ska skrotas, eller i alla fall de förödande konsekvenserna av det icke-godkända betyget. Om regeringen bara ska genomföra ett av förslagen, är det förmodligen detta som skulle spela störst roll för många elever. Det är också något som lärare, främst i grundskolan, efterfrågat.
Sverige är idag det land som underkänner flest elever i grundskolan, trots att Sverige inte sticker ut i internationella mätningar vad gäller antalet lågpresterande elever. Henrekson konstaterar att det är ett tydligt tecken på att kraven som ställs på eleverna är tuffare än vad vissa rimligen kan förväntas klara av.
Ungefär en femtedel av eleverna saknar fullständiga betyg när de lämnar årskurs nio. Femton procent saknar behörighet att läsa vidare på ett nationellt gymnasieprogram, och för dem kan underkända betyg bli första steget till utanförskap. De utan vidare akademisk fallenhet nekas idag inte bara att läsa vidare på ett högskoleförberedande program.
Tonåringar nekas chansen att ta sig vidare till ett yrkesförberedande program. På sikt skulle det kunna leda till att vi får färre undersköterskor, mekaniker och barnskötare som kommer ut i arbetslivet tidigt.
LÄS MER:De som inte klarar grundskolan behöver ett alternativ
Det vill utredningen rimligt nog ändra. Dörren till praktiska utbildningar borde vara öppen, även för den som inte klarar av att skriva utförliga och nyanserade analyser.
Utredningens uppdrag tar dock inte slut där. Den föreslår att de nationella proven ska skrivas digitalt, för att sedan rättas centralt. Eleverna kommer dessutom betygsmässigt tjäna på att skriva provet, oavsett hur det går, vilket är helt rätt tänkt för att locka dem till skrivsalen. Elever ska lära sig tidigt att blankning inte lönar sig.
Snittresultaten på de nationella proven ska sedan kalibreras mot skolans snittbetyg. Syftet är att stoppa betygsinflationen, som är det enskilt största hotet mot betygens huvudsyfte – att fungera som urvalsprocess för vidare studier. Då måste de elever som jobbat hårdast premieras, framför de som gått i skolor som strösslar glädjebetyg. En sådan mekanism borde ha införts med friskolesystemet, men nu får den bristen rättas till drygt trettio år senare.
Tristare är att de välkomna förändringarna föreslås tillsammans med en plottrig tiogradig betygsskala. På 15 år har vi alltså gått från en fyragradig betygsskala, till en tiogradig. Skillnaderna mellan steg riskerar att upplevas små och orättvisa.
Riktningen är dock på det stora hela helt rätt. Utredningen har flera rimliga förslag för att rätta till några av de värsta baksidorna med det svenska betygssystemet, så att det inte stjälper mer än det hjälper. Gott så. Inget betygssystem är perfekt, men ett bra är bättre än ett dåligt. Det kommer dock inte lösa alla skolans problem.
