Det är inte var dag man får ynnesten att hålla tal till en alert 100-åring. Jag fick göra det igår. Sågverkskonstnären Nils Olsson i Färgelanda föddes 1924 på en liten skogsgård på det magra Bredfjället sydöst om Ljungskile. Då hade ännu ingen människa flugit över Atlanten, det fanns nästan inga bilar på vägarna eller el i lamporna, Sovjets grundare Vladimir Lenin hade dött några månader tidigare och Hjalmar Branting var Sveriges statsminister. En helt annan värld, ett helt annat Sverige.
Om sin uppväxt berättar han och brodern livfullt och humoristiskt i min och Peter Mulds kortfilm Nils och Knut som ligger på nätet; ser att den hittills laddats ner drygt 82 000 gånger. Inte konstigt, vi nutida söker efter vår historia, våra rötter i en vilsen och orolig tid.
I Nisses barndom var Uddevalla en liten stad, dock med många sjudande industrier. Idag ligger vår kommun i folkmängd på 44:e plats. En vacker plats vid Byfjorden, vattnet som tack vare eldsjälar och klokt ekonomiskt stöd från politiken snart ska blir renare och förhoppningsvis återigen attrahera torsk, hummer och andra.
Politikerna, ja, de flesta av dem går också på sommarlov nu. Vilka betyg ska vi ge dem?
Ett av flera glädjeämnena är att Rimnersbadet äntligen kunde invigas den 15 juni, efter nästan 20 år av träta och mångmiljonrullning i utredningar och ständigt förkastade förslag.
På minus finns att Svenskt Näringsliv i sin årliga ranking av företagsklimatet i Sveriges 290 kommuner placerar vårt Uddevalla på 256:e plats. En huvudvärk och utmaning för kommande år.
Givetvis finns det åtskilliga förtroendevalda politiker och tjänstepersoner som gör ett utmärkt arbete, vägledda av nit och goda ambitioner. Men det är något i själva systemet, i väggarna på Blåkulla som måste ändras så att vi medborgare upplever vår kommun som öppnare, snabbare, mer lyhörd och tillitsfull. Förhoppningsvis är sådana förnyelseprocesser nu på G.
Senaste veckan har två av Uddevallas hövdingar återkommit med utspel som i sin brist på fakta och realism får många av oss att höja på ögonbrynen:
• Ingemar Samuelsson, före detta kommunstyrelsens ordförande, S, fortsätter hävda att den så kallade Skagerrakbanan ska stå åkfärdig om sex år, snabbjärnvägen Göteborg-Oslo på pelare, ca 26 mil lång med tre tunnlar och en bro byggda med ofantliga mängder betong som ska produceras i några nyuppförda fabriker längs banan. Kostnad kanske 100 miljarder kronor, ännu utan finansiering. ”Kejsaren är naken” frestas man utbrista med sagodiktaren H C Andersen.
• Henrik Sundström, kommunstyrelsens 1:e vice ordförande, M, vill bygga små kärnreaktorer, så kallade SMR i Uddevalla ”Vi behöver el för den gröna omställningen”, säger Sundström helt riktigt. Det är bara det att fyra VD-ar för svensk stål-, kemi-, gruv- och skogsindustri samma dag gick ut i media och slog fast att det de behöver nu, 2024-2035, innan ny kärnkraft hinner byggas, är massor av förnybar el, vindkraft på land och till havs. Just det som Sundström och Uddevallas nuvarande ledning blivit rikskända för att kämpa emot. Tala om att gå i otakt med verkligheten.
Glad sommar!
