Annika Westh: Nu krävs nationell samling mot självmord och gängkriminalitet

En ung man som alldeles nyss var pojke tar sitt liv en ljus natt om våren. Han hade hela livet framför sig. Ingen kan förstå varför. Varför? Familj, närstående och vänner söker tröst hos varandra. Vi säger till varandra att självmordet var en psykologisk olycka som där och då inte gick att förhindra.

Stor är risken att dö för sin egen hand. Antalet döda i självmord är omkring 1 500 personer per år i Sverige. Det är trettio personer i veckan. Fyra människor om dagen.

Valborg är en särskilt utsatt helg. Varför någon tar sitt liv kan bottna i psykisk sjukdom, som bipolaritet, där risken att dö i självmord är hög. Men orsakerna varierar och ofta lämnas de närstående med en rad frågetecken och inte sällan med en känsla av stor skuld. Det är därför många människor som drabbas svårt och livslångt.

70 procent av dem som tar sitt liv är män och när de gör det dominerar hängning under vårmånaderna. Män söker vård i lägre utsträckning än kvinnor, varför de är svårare att nå. Men 90 procent av alla män och kvinnor som avslutar sitt liv har dessförinnan haft någon form av kontakt med sjukvården – ofta för somatiska tillstånd.

Möjligen är en väg att gå att än mer än idag tala öppet om suicid för att minska stigmat. Det har alltid funnits en skam förknippat med självmord, vilket till och med var ett lagbrott fram till år 1865. Innan dess fick dessa ”självspillare” inte begravas på kyrkogården i vigd jord, utan bland de avrättade på avsedd plats. Men sedan lagen ändrades fick även de begravas innanför murarna – dock på egen avdelning. På den tiden när kristendomen med sin tro på himmel och helvete befolkade människors sinnen, måste detta varit en förfärlig upplevelse för de anhöriga. Självmord var alltså både en synd och ett brott.

Det går inte att förutse vem som kommer att försöka ta sitt liv, men det går att identifiera riskfaktorer. Som skilsmässa, missbruk, ensamhet, svåra förluster och livsomställningar. Kända faktorer som minskar risken för suicid är att känna meningsfullhet, att tillhöra ett religiöst samfund eller att få en psykisk sjukdom behandlad.

Vården kan inte lösa allt. En lika viktig roll spelar civilsamhället, som erbjuder olika gemenskaper. Över lag är ökad kunskap hos alla viktig. Om risk-, och friskfaktorer är kända, kanske vi kan börja se en nedgång. Möjligen har den resan nu inletts.

I Västra Götalandsregionen finns sedan fyra år tillbaka en handlingsplan med målet att minska suicid med 40 procent, vilken samtliga 49 kommuner ställt sig bakom. Kunskapen ska öka om hur man möter personer i riskzonen. Det handlar det om att utbilda vårdpersonal i hur man för upp frågan och nu finns även material att använda på arbetsplatser.

Övriga regioner i landet har liknande handlingsplaner. Men ännu så länge har det förebyggande arbetet i vårt land inte givit utslag i statistiken – under förra året ökade till och med antalet till 1 617 döda i suicid.

Jag har en fråga till dig som läsare: Föreställ dig att 1 617 personer skjutits ihjäl under förra året. Hade det då utfärdats ett undantagstillstånd? Hur skulle undantagstillstånd för självmord se ut?

Regeringen har fokus på att bekämpa gängkriminaliteten. Det är en viktig uppgift som måste ha prioritet, när den både skadar alla inblandade och är nedbrytande för hela samhället. Man ska kunna lita på institutioner och man ska kunna gå ut på kvällen utan att vara rädd. Arbeta med att förekomma gängens rekrytering av barn, punktmarkera de kriminella och uppmana vanligt folk att sluta köpa narkotika som driver kriminaliteten.

Men egentligen behöver du inte vara rädd för att gå ut om kvällen. Risken att dö i en gängkonflikt är mycket liten om du inte själv är inblandad, även om 62 ihjälskjutna personer under förra året förskräcker och självklart måste uppmärksammas. Totalt dog 121 personer av dödligt våld under förra året i Sverige.

Slutsatsen är att risken att dö för egen hand är betydligt större.

Den politiska debatten och det offentliga samtalet måste kunna handla om mer än en fråga i taget. Det måste vara möjligt att rikta uppmärksamheten både mot morden på öppen gata och ensamhetens självmord. Det måste vara möjligt att skapa förutsättningar för ett samhälle som enkelt uttryckt präglas av varsamhet och gemenskap.

Vårt lands ledande politiker har ansvar för ett samtalsklimat där man gemensamt möts för att samtala om djupgående samhällsproblem. Det finns frågor som inte lämpar sig för retoriska poänger och högljudda debatter i Agenda.

Frågor om självmord och gängkriminalitet måste lösas gemensamt - det kräver en nationell samling. För allas vår skull.

Annika Westh är biträdande redaktör för Frisinnad Tidskrift

Skribent och konsult

Annika Westh