En dag som denna när solen skiner, vattnet är nästan spegelblankt och Kosteröarna framträder skarpt mot horisonten, ja, då är det svårt att föreställa sig hur de planerade vindkraftverken kommer att påverka kusten.
En fråga är hur de stora vindkraftverken ska byggas, fraktas och underhållas. För att få hjälp med svaret besöker jag Orvelin Group AB. De är kända för grosshandel och köpcenter i gränslandet, men de gör även andra investeringar gällande Bohuslän.
Hamnens egenskaper är viktigast
Nu pågår arbete med Kålviks hamn som är tänkt att bli ett nav för den framtida vindkraften. Björn Ekelund, arbetschef från Grimsrud Entreprenad, presenterar planen för mig och det han berättar tycks ingen hittills ha talat om i debatten.
– Hamnens egenskaper är viktigast. Att den är tillräckligt djup och har bärkraftig mark på land. Här byggdes oljeplattformar på 1970-talet och det är platsens egenskaper som gjorde att man valde platsen.
– Dessutom bor det få personer i Kålvik, vilket underlättar utbyggnaden. Här är berggrunden stabil och det finns en djup ränna ut till de platser där vindkraftverken ska byggas.
– Här finns möjligheter att bygga de flytande plattformar som de stora vindkraftverken kan stå på.
Men är det verkligen nödvändigt att göra en så omfattande satsning på vindkraften?
– Ja, EU har satt ett högt mål för att öka energiproduktionen och då måste vi bygga stora parker till havs. Då är detta en av de snabbaste metoderna för ny energiproduktion, om vi samtidigt ska fasa ut fossilbaserad energi.
Björn Ekelunds beskrivning av den framtida satsningen ter sig svindlande. Det handlar om runt 50 vindkraftverk per år som kan vara uppemot 370 meter höga. Aldrig förr har det gjorts så stora satsningar för att bidra till den gröna omställningen. De finns endast på ritbordet ännu – flytande vindkraftverk har hittills endast utförts i små serier.
– När allt sedan är klart, måste de underhållas, fortsätter Björn Ekelund. Vi måste börja utbilda fler vindkraftstekniker – som dessutom är av det rätta virket! Det är inte vem som helst som har modet att ta sig ut till en sån här park, kanske i hög sjö, klättra trettio meter, åka hiss, för att sedan arbeta på toppen av ett svajande torn över havet! Ibland kanske man även måste sättas ner där med hjälp av en helikopter.
Varifrån ska alla arbetare komma i en tid när den offentliga debatten ofta handlar om kompetensbristen?
– De som bor mellan Strömstad och Oslo, svarar Björn Ekelund. Sverige har endast liten erfarenhet av offshore, men det kan man i Norge. Därför är Strömstad perfekt placerat av flera anledningar.
90% av vindkraftverken är gjorda av stål. De krig som nu förs slukar allt tillgängligt stål för produktion av granater. Ledtiderna för järnmalm ökar drastiskt. Kommer stålet att räcka till? Och varifrån ska allt stål komma? Det är frågor för framtiden, som det ännu inte finns svar på.
Det är många detaljer som görs i stål.
– Ja, kättingarna till att förankra plattformarna i botten – för den planerade utbyggnaden i Europa – kommer sammanlagt att vara så långa att de går ett par varv runt jorden, säger Björn Ekelund och tystnar en stund.
I tystnaden framträder en bild för mitt inre: långtradare som man ser då och då lastade med ett rotorblad i taget, som upptar hela släpet.
Visst kommer de rotorblad som ska sitta på dessa stora vindkraftverk att vara mycket större?
– Javisst. Turbinkomponenter som blad kommer inte alls att gå att frakta på land. De måste tillverkas vid vatten för vidare transport ut till installationshamnar där de monteras. Blad för landbaserad vindkraft är upp till 84 meter. De här bladen kommer att vara cirka 130 meter långa.
– De flytande fundamenten kommer att väga 30 000 ton och ska göras i ett stycke.
Just nu finns en utställning av fabriken som allmänheten kan ta del av. När jag efteråt småpratar med folk på kajen, är det ingen som hört talas om vare sig anläggningen eller om de samrådsmöten som varit. Men det är inte ovanligt att vi inte engagerar oss i det som påverkar närmiljön, förrän ”spaden sätts i jorden”.
En kvinna jag talar med sitter med ansiktet vänt mot solen och äter en glass.
– Det behövs mer elektricitet, men den bör komma från kärnkraftverk i stället, säger hon. De är inte lika ”skrymmande” som vindkraftverken.
Men även kärnkraftverk måste ligga nära kallt havsvatten för att ha fungerande kylanläggningar. Regeringens klimatpolitik utgår från kärnkraftverk – det är första prioritet, men det har dröjt tills nyligen innan man tillsatt en samordnare. I nuläget ser det ut som att planerna för vind till havs kommit längre. Vattenfall och andra aktörer har hittills arbetat med sina tillstånd, men inte med att fundera över alla de led som krävs för att parkerna sedan ska kunna byggas och fungera.
Men mycket återstår och många frågor väntar på svar av aktörer som inte alltid är överens. Men de tycks vara överens om en sak: Det bohuslänska fisket kommer att beredas plats även i framtiden. Och det betonas att fisket kanske är mer kultur än näring idag. Jag ser framför mig hur någon filmar en fiskebåt när den stävar ut till havs där de väldiga masterna med sina vingar reser sig mot horisonten – dåtid möter framtid. Och bilderna av fiskebåten blir till kuriosa att lägga ut på sociala medier. Det skulle kännas ödsligt.
