I Dalarna, där jag kommer ifrån, sätter vi stort värde på traditioner. I synnerhet gäller det midsommar. Är det något som utsocknes brukar förknippa med Dalarna är det just midsommar. Och Kalle Moraeus, men även spelmän hör denna tradition till.
Kvällen innan midsommarafton samlas sju sorters blommor under huvudkudden. Detta i hopp om att drömma om den man ska gifta sig med. Ska man följa traditionen sedan urminnes tider finns specifika sorter. Dessa är stor blåklocka, midsommarblomster, rödklöver, humleblomster, kråkvicker, käringtand och prästkrage. Men än så länge blir ingen utvisad till varken angränsande län eller annat land om man väljer andra. Av SD:s mediokra resultat i EU-valet att döma lär det fortsätta så. Tack och lov.
Jag ska inte ta gift på att seden fungerar. Förra året drömde jag om en skördetröska. Men det kan ha varit därför att jag inte hittade någon kråkvicker och tvingades ta en lupin i stället.
På midsommarafton kläs midsommarstången i allsköns färger. Till lunch äts precis som i resten av landet sill och färskpotatis. Precis som till jul och påsk tänker vi att det viktiga inte är vad vi tycker om. Sillen ska ätas om vi så behöver blunda och tänka på något annat! Är det midsommar så är det! Vi sjunger snapsvisor och efter en stund brukar till och med den mest skeptiska ta en sillbit till.
Vi reser vår stång. Ibland mot en strålande sol. Ibland mot ett skyfall. Vid det senare scenariot ljuger vi unisont och säger att det inte finns några dåliga väder. Vi trär blomsterkransar över våra huvuden. I ring dansar vi till grodor och Gud vet allt. Alla skrattar. Vi är kanske genomvåta, men trevligt har vi.
För den som har en hembygdsgård i närområdet hör det till traditionen att ett spelmanslag underhåller (med eller utan Moraeus i spetsen). I Dalarna är det också självklart att den som äger en folkdräkt har den på sig. De är som konstverk, ja åtminstone de flesta. Jag har själv ingen egen dräkt. Men jag ärvde min älskade mormors, när hon gick bort förra året. Kanske drar jag på mig den framåt kvällen, det beror på antalet snapsvisor.
Ursprunget till midsommar är inte helt vedertaget. En del menar att det har med Johannes Döparen att göra. Andra med solståndet. En del att det är en hyllning till sommaren.
Jag skulle dock säga att bakgrunden till denna dag är relativt oviktig. Detsamma gäller om du tycker om sill eller inte. Jag skulle till och med, dalmas sedan åtskilliga generationer till trots, vilja sträcka mig så långt som att säga att du får äta korv med bröd till midsommarlunch. Jo, du läste rätt!
Det viktiga med midsommar är inte exakt hur eller var vi firar denna dag utan att vi ses. Att vi tar tillfället i akt och styr upp en lunch eller middag, eller för den delen en heldags firande på hembygdsgården i Grånäs.
I den hektiska så väl som oroliga tid vi lever i är det alltför enkelt att skjuta på att ses. Men som en bekant en gång sa till mig: räkna inte med ett sen, ta vara på här och nu i stället! Och varandra!
Så låt midsommar föra oss samman, detta år. Var du än är och vem du än är! Oavsett om du som oss dalfolk följer urgamla traditioner – eller skapar din egen.
Men nåde den som säger: nu vänder det.
Trevlig midsommar!
