Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson slog redan i somras fast att det var dags för Sverige att “utvärdera” EU-medlemskapet. Vid partiets landsdagar i Västerås sista helgen i november talade ungdomsförbundets Emil Eneblad nostalgiskt om Engelbrekt och om en önskan att återgå till ett liv i “frihet och suveränitet”. Partiets Europaparlamentariker Charlie Weimers beskrev i sitt tal Sverige som en “dörrmatta” åt EU och att “byråkrater” intrigerar för att råna oss på vår nationella suveränitet. Därvid liknar han allt mer brittiska UKIP:s förre ledare Nigel Farage, mannen bakom brexit.
Farages retorik gick ut på att från talarstolen i Strasbourg orera om hur icke-folkvalda ansiktslösa byråkrater höll Storbritannien i ett järngrepp av orimlig lagstiftning och drakoniska tvingande regler. Greppet gick ut på att misskreditera Europasamarbetet och mytbildningen bidrog till att landet röstade för ett uttåg ur unionen.
SD använder sig av samma strategi. Jimmie Åkesson och Charlie Weimers vet såklart att EU:s lagstiftning skrivs av folkvalda Europaparlamentariker tillsammans med företrädare för medlemsländernas likaledes folkvalda regeringar.
Insikten att Europas förbannelse alltid varit dess gränser är djup i stora delar av EU. I Sverige, som sluppit undan två förödande världskrig, mindre så. Ur ett snävt nationalistiskt perspektiv är EU-motståndet möjligtvis följdriktigt. Det är givetvis problematiskt att behöva samarbeta med andra länder och ibland till och med behöva böja sig för en majoritet.
EU är med sina öppna gränser och friheter svaret på den nationalism som förött Europa
Föreställningen om Sverige som en unik nation som står över Europas problem odlades under decennier av Socialdemokratin, inom delar av rörelsen långt efter EU-inträdet. Det är tongångar som Sverigedemokraterna varit bra på att suga upp. Även Moderaterna – en gång i tiden innerligt EU-positivt – lallar med av oro att tappa än mer till ett SD, som är på väg att etablera sig som landets näst största parti.
Samtidigt, snart trettio år efter EU-inträdet, har svenskarna efter hand blivit allt mer positiva till medlemskapet. Gruppen ungdomar, med många val framför sig, är mest positiv. Opinionsanalytikern Markus Uvell har kunnat visa att SD:s unga sympatisörer faktiskt är mer positiva till unionen än svenskarna i gemen.
EU är med sina öppna gränser och friheter svaret på den nationalism som förött Europa. Att SD vill välja bort unionen må vara hänt – att andra partier verkar vilja välja samma väg är långt ifrån oproblematiskt.
