Bilderna som dyker upp i flera medier visar en tonårspojke klädd för en dag på havet. Ett litet leende i mungipan och en rufsig hund i knät. Livet när det är som bäst. Hade Lucas fått leva hade han förmodligen sett fram emot ännu en båtsommar med sin familj, sina kompisar och sin hund Ted. Det fick han inte. I augusti förra året, när Lucas var 16 år, misshandlades han så allvarligt med ett knivskaft av metall att skallbenet krossades och han fick allvarliga blödningar i hjärnan. Detta efter att han på appen Snapchat skrivit till en person som bråkat med en av hans kompisar att “det inte är okej” att ta strypgrepp.
Killen som mottog meddelandet svarade att han skulle “japp” (slanguttryck för mörda) Lucas. Sedan satte han sig i en mopedbil tillsammans med en ytterligare en person (som var 14 år och alltså inte straffmyndig) och sökte upp honom. När pojkarna konfronterade Lucas bad han om ursäkt flera gånger. Han var rädd. Men gärningsmännen slog och sparkade tills Lucas var medvetslös. Några veckor senare, den 8 september, avled Lucas av sina skador. På sjukhuset hann han fylla 17 år.
Huvudgärningsmannen var 15 år. Idag är han 16 år. Före dådet hade det gjorts fyra orosanmälningar gällande pojken. Samtliga avslutades utan insats. Under tiden från Lucas död till åtalet i Nacka tingsrätt i mars i år varken omhändertogs eller häktades pojken. I stället kunde 16-åringen fortsätta leva som vanligt. I början av april kom domen. Den är helt ofattbar om man utgår ifrån vad som skett.
16-åringen frias på åtalspunkten för mord trots att tingsrätten konstaterar att han hotat att döda, tagit med en kniv, satt sig och åkt en relativt lång sträcka utan att ångra sig, spräckt skallbenet på Lucas genom att slå honom med ett knivskaft i tinningen. Rätten menar att det ”inte framkommit något konkret som tyder på att” pojken ”i gärningsögonblicket trodde att Lucas Atrak skulle dö”.
Straffet, som gäller grovt vållande till annans död, grov misshandel och brott mot knivlagen, blev ungdomsövervakning i 10 månader. Det innebär att pojken ska gå på samtal hos frivården med jämna mellanrum och att han måste vara hemma på helgkvällar och helgnätter. Bara det. Utegångsförbud på lördagkvällar för att man med berått mod dödat någon.
Lucas mamma kallar domen för “ett hån” och “som att bli spottad i ansiktet”. Det är fullt förståeligt. Den är ett hån. Och inte bara domen i sig. Hela förfarandet runt ungdomar som uppenbarligen är en fara för andra är ett underbetyg till rättsväsendet. Om samhället hade agerat tidigare, när orosanmälningarna trillade in, skulle Lucas kanske ha levt idag. Signalerna det skickar, liksom de allvarliga risker det utsätter andra för, när den som dödar kan fortsätta leva som vanligt, är djupt oroväckande. Det är inte underligt att det är så svårt att komma till rätta med växande ungdomskriminalitet och eskalerande våld när undfallenheten är så stor och varken kommuner eller rättssamhälle vill eller vågar ingripa kraftfullt mot unga på glid, medan tid är. Eller ens när de dödar.
Glädjande nog meddelade kammaråklagare Hanna Loftås den 26/4 att hon överklagat domen. Även familjens målsägandebiträde har överklagat och vill se ett skärpt straff. Förhoppningsvis landar Svea Hovrätt klokare än tingsrätten och skärper straffet – och ökar därmed även möjligheten att lyfta brottslingen ur sin miljö och ge vård – avsevärt. Så här kan vi inte ha det. Båtälskande tonåringar som står upp mot aggressiva jämnåriga ska inte riskera att få sitt huvud sönderslaget.
