Amen, sen börjar gudstjänsten. Åtminstone känns det så. Det är dags för panelsamtal om kärnfysikprofessor Jan Blomgrens nya bok “Allt du behöver veta om kärnkraft” (Timbro förlag 2024) i Timbros lokaler på Kungsgatan i Stockholm och stämningen är på topp. Vädret är strålande, vi har en regering som är för kärnkraft och det är fullsatt i lokalen. Moderatorn inleder samtalet med att fråga publiken: vilka är skeptiska eller agnostiska till kärnkraft? Ingen räcker upp handen. Författare Blomgren kan stiga upp för att påbörja sin predikan.
Men medan andakten fortsätter uppe på andra våningen hos Timbro håller förutsättningarna på att förändras på marken nedanför. Volvo har slopat sitt mål om att bara ha batteridrivna bilar 2030, Northvolt la ned planen på en batterifabrik i Borlänge och satsningarna på nyindustrialiseringen i norra Sverige ifrågasätts. Vindarna vänder. Institutet för näringslivsforskning har bland annat konstaterat att 60 procent av ökningen av elbehovet till år 2040 är beroende av att två, med deras ord, ”högriskprojekt” lyckas. Det säger sig självt att högriskprojekt inte mår bra av mera risk.
Sådant får konsekvenser för elproduktionen. Som att Vattenfall pausar utbyggnaden av havsvindkraftsparken Kriegers Flak på grund av, bland annat, osäkerheten kring efterfrågan – läs tveksamhet om industrisatsningarna i norra Sverige verkligen blir av.
Energimyndigheten gör samma bedömning. De uppskattar att elbehovet kommer att öka med mellan 70 och 230 TWh till år 2045. Det är ett stort spann. Att bygga kärnkraftverk med de förutsättningarna är som att servera middag till mellan 70 och 230 gäster. Det är svårt att veta hur mycket mat som ska lagas.
Nå, det betyder ingalunda att kärnkraft inte behövs. Ingen kan sia om framtiden, och det står klart att Sverige även framgent kommer behöva en stabil elförsörjning. Något som kräver en planerbar elproduktion med bland annat kärnkraft när vattenkraften inte räcker till.
Men det finns uppenbara frågetecken kring hur stora satsningarna borde bli. En reaktor? Två? Fyra?
Jan Blomgren har släppt en läsvärd bok som närmast kan beskrivas Sveriges nya kärnkraftsbibel. Förhoppningsvis leder den till en del konvertiter. Men nu behöver den nya kärnkraftskyrkan ta sig an nästa fråga: hur mycket kärnkraft behövs det om den ökade efterfrågan från nyindustrialiseringen inte blir av? Ett första steg på den resan är att tillåta lite hedniska tankar. Till exempel att fråga sig vad som händer om statens satsningar i norr går fel. Ja, det kanske är att svära i kyrkan. Men även i kärnkraftens katedral behövs det kättare.
