Demokratins problem. Churchill sa, att demokrati är den sämsta styrelseformen, bortsett från alla andra. Det är sant. Demokrati är ingen garanti för bra beslut. Det är själva idén med demokrati, rätten att välja och besluta fel. Beslut som går snett, går nästan alltid att rätta till, i nästa val.
Ett sätt att se till att det inte blir helt fel, är maktdelning. Det fanns i antikens Rom. Där delades makten mellan, konsuler – närmast president/statsminister, senat – beslutade om lagar och folkförsamlingen – folkomröstningar. De hade också folktribuner – en slags folkets ombudsmän och självständiga domstolar.
I Sveriges grundlag står att all makt utgår från folket, resultatet i det senaste valet. Vi har en form av maktdelning genom partierna och ett strikt rättvist valsystem. Alla partier över fyra procent får mandat efter procent i valet. Systemet tvingar fram förhandlingar mellan riksdagens partier.
Många demokratier har helt andra system än det svenska. I flera länder väljer man bara en ledamot i varje valkrets. Vinnaren tar allt. Det gjorde att S i Storbritannien kunde få egen majoritet i parlamentet, trots att de bara fick cirka 34 procent. I Frankrike väljer de i två omgångar. I andra omgången kan kandidater dra sig ur och uppmana ”sina” väljare att rösta på en annan kandidat. Det gjorde att Nationella Fronten bara blev tredje största parti, trots att de var största parti i första omgången.
USA är den demokrati som ligger närmast, den klassiska romerska modellen. Makten delas mellan kongress och president. Kongressen har en senat med valda på sex år och ett representanthus som väljs på två år. Och en högsta domstol som ska se till att författningen, grundlagen, följs.
Systemet i USA gör att en president inte ska kunna göra vad som helst. Men om Trumps lojala vinner majoritet även i kongressen kan mycket dåligt hända. Bidens svaga insatser den senaste tiden ökade risken.
Kritik från fiender är sällan det stora problemet. Värre är tystnaden från vänner. Kritik från de är allvarligt. När kritiken är berättigad är det mer än farligt. Det var sannolikt det som fick Biden att hoppa av valet.
Ingen vet vad som väntar, Harris? En seger för Trump skulle påverka USA och världen, Nato och Sverige. Trump har till exempel sagt att han ska göra slut på kriget i Ukraina på 48 timmar. Zelensky i Ukraina är med rätta rädd för en sådan fred.
Varför kan så många tänka sig att rösta på Trump? En jämförelse med fotboll kan hjälpa. Ett lag behöver inte vara bra. Det räcker att de andra är sämre. Labour vann bara cirka två procentenheter jämfört med ”katastrofvalet” 2019. Det var de konservativa som förlorade. De tappade röster till det nya radikalnationella partiet Reform UK, som fick 14 procent.
Det går bra för Trump och radikalnationella i många länder. I Italien vann de. I Tyskland växer de. Trenden var tydlig i EU-valet. Sverige var ett undantag. Vi har sett den i riksdagsvalen i Sverige. I Bohuslän har SD posterna som ks-ordförande i både Munkedal och Uddevalla.
Framgångarna för de radikalnationella tror jag beror på en växande oro för den globala omställningen. Dominansen för och välståndet i USA och Europa hotas av snabb växande ekonomier som Kina och Indien. De ekonomiska klyftorna ökar i USA och Europa. Många väljare anser att de etablerade partierna inte gjort tillräckligt för att möta dessa hot. Invandring och flyktingar har spätt på oron.
För att vinna i en demokrati räcker det sällan att skrämmas med motståndaren. För vinst krävs oftast en berättelse om en bättre framtid.
