Det var på en solig scen i Sölvesborg som Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson kom med sitt senaste utspel. I sitt sommartal den 31 augusti slog han fast att det är dags för polisen att börja med brottsprovokation. Givet att temperaturen inte översteg 20 grader var det knappast värmeslag hos Åkesson som låg bakom förslaget, men det är farligt likväl - och bör få anhängare av rättssäkerhet runtom i landet att frysa till.
Ordet ”brottsprovokation” bär på ett kallhamrat budskap: att polisen bör få agera för att driva fram brott. Till exempel genom att plantera vapenattrapper för att gillra fällor för gängkriminella. Eller utge sig för att vara barn i syfte att avslöja potentiella pedofiler. Argumentet är enkelt: med brottsprovokation kommer fler fula fiskar fångas. Ett säkrare samhälle för alla.
Idag är det olagligt för polisen att lura dig, eller någon annan, till att begå ett brott. På goda grunder. Förslaget riskerar att rasera rättssäkerheten för svenska medborgare när polisen uppsöker människor för att få dem att begå brott. Därtill skulle det skada tilliten mellan medborgarna och de som ska skydda dem: deras polis. I tider där gränserna för tilliten redan tänjs med bland annat visitationszoner och utanförskapsområden, är det avgörande att folk kan lita på de rättsvårdande myndigheterna.
Att ge polisen i uppdrag att locka människor att utföra brottsliga handlingar är att be om ett samhälle med medborgare som känner blott misstänksamhet mot just polisen.
Till syvende och sist handlar det om vad som är etiskt och moraliskt acceptabelt. Vårt rättssystem grundar sig på att vi alla agerar av egen fri vilja – och bär ansvar för våra handlingar. Det rimmar illa med ett system där polisen får försöka få dig att begå brott, att sukta efter att agera utifrån en viss avsikt – som du kanske annars inte hade följt.
Tyvärr har redan regeringen tillsatt en utredning för att möjliggöra brottsprovokation i fler fall. Även om brottsprovokation skulle bryta ny mark i svensk brottsbekämpning skulle det också förskjuta gränserna för den rättsstat vi känner i dag. Dagens polisiära verksamhet har redan utvidgat synen för vad som är acceptabelt och i hur stor utsträckning vi kan göra avsteg från rätten till personlig integritet. Kraftigt höjda straff, visitationszoner och snart även anonyma vittnen.
Den senaste tiden har den svenska samhällskroppen fått en hel del nya doser av brottsbekämpande åtgärder. Regeringen borde åtminstone vänta och se om medicinen verkar innan den provar på att injicera patienten med nya påfund.
