Kriminologiprofessorerna Henrik Tham, Felipe Estrada samt doktoranden Albin Stenström har på uppdrag av den till finansdepartementet knutna ESO, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, analyserat effekterna av den restriktiva narkotikapolitiken.
Spoiler alert: den är i bästa fall verkningslös. I värsta fall kontraproduktiv.
Forskarna konstaterar att varken mängden narkotikabrukare eller antalet konsumtionstillfällen minskat. Ej heller har gatupriset stigit efter hand eller de negativa följderna av narkotikakonsumtionen minskat. “Genomgång av tillgängliga studier av ungas och vuxnas självrapporterade bruk av narkotika leder till slutsatsen att kriminaliseringen 1988 och straffskärpningen 1993 svårligen i sig själva kan sägas ha påverkat vare sig eget bruk i avsedd riktning eller gjort narkotika mer svåråtkomligt”, slår författarna fast.
De rekommenderar att regeringen tillsätter en utredning som ska kunna föreslå en modell anpassad för en avkriminalisering baserad på förhållandena just i Sverige.
Pröva tanken att spel- eller matmissbruk skulle kriminaliseras i samma omfattning
Gott så. Dessvärre plockade förra regeringen bort just biten med avkriminalisering och dess följder från den senaste utredningen i ämnet, trots att till exempel Folkhälsomyndigheten i åratal krävt att just detta måste belysas.
Den politiska beröringsskräcken inför något som helst avsteg från den dogmatiska synen att narkotikamissbruk är kriminellt är helt partiöverskridande. Att det finns över trettio år av statistik och forskning som pekar på såväl problem som ineffektivitet verkar inte kunna ändra på den saken.
Synen på narkotikamissbruk är unik i så motto att det först och främst anses vara ett samhällsproblem, inte ett problem för individen. Det gör att lagstiftarna lättare kunnat införa drakoniska lagar som slår mot även mycket måttligt bruk. Pröva tanken att spel- eller matmissbruk skulle kriminaliseras i samma omfattning. Där gäller självklart tanken att vård och skademinimering ska stå i främsta rummet.
I Sverige dör varje år relativt sett flest missbrukare i hela Europa, av den enkla anledningen att de inte vågar söka vård. Motståndet att ens göra en översyn av kriminaliseringen av narkotika framstår därför ungefär som när påven motsatte sig utdelning av kondomer under AIDS-epidemin i Afrika. Det skulle ju sända fel signaler, sex för nöjets skull är ju syndigt. I båda fallen leder det till ett onödigt stort lidande och i värsta fall döden.
