Med coronakrisen tar motståndarna till privata alternativ i välfärden återigen tillfället i akt att sprida ideologiskt grundade fördomar om privat driven äldreomsorg.
Ett exempel är professorn i socialt arbete vid Stockholms Universitet Tine Rostgaad som i SR:s Studio Ett häromveckan (15/4) fick lägga ut texten om att smittspridningen på svenska äldreboenden beror på att det i Sverige finns fler äldreboenden som drivs i privat regi än i de andra nordiska länderna, och att dessa skulle ha lägre bemanning och sämre utbildad personal än de kommunalt drivna motsvarigheterna. Ett annat exempel är den vänsterinriktade kulturskribenten Maria Schottenius som i Dagens Nyheter (20/4) slår fast att smittspridningen kan förklaras av privatiseringar och förklaras av “usla arbetsvillkor och privata reglementen.”
Men påståendena om dåliga villkor saknar faktagrund. I själva verket handlar det om samma argument som i åratal framförts från vänsterdebattörer som aldrig gillat privat driven äldreomsorg.
Att personalen i den privat drivna äldreomsorgen skulle ha sämre villkor stämmer helt enkelt inte. Påståendet har bland annat spridits av Socialdemokraterna, men tillbakavisats av LO:s egen tidning Arbetet (14/6-2018). I kampanjen bortsågs bland annat från att de anställda i privat äldreomsorg ofta är yngre och därmed har lägre lön eftersom de inte arbetat lika många år. Det säger ju egentligen sig självt att facket Kommunal - som organiserar de anställda inom både privat och kommunalt driven äldreomsorg - inte skulle acceptera sämre villkor för en grupp medlemmar. Undersökningar visar dessutom att medarbetarna i privat driven äldreomsorg är mer nöjda med sina arbetsförhållanden än de som har kommunen som arbetsgivare.
Det har också påståtts att de privata boendena håller sämre kvalitet och har sämre bemanning. När Socialstyrelsen nyligen presenterade sina öppna jämförelser visade det sig tvärtom att privata äldreboenden överträffade kommunalt drivna i merparten av kvalitetsindikatorerna. Detsamma gäller sjuksköterskebemanningen.
Kommunal i Stockholm menar nu att tillgången till skyddsutrustning skulle vara sämre på de privata boendena i Stockholm än på de som drivs i kommunal regi. Det är ett påstående som det, enligt både kommunen och branschorganisationen Vårdföretagarna, saknas täckning för. Tvärtom är de långsiktiga utmaningarna kring tillgången till skyddsutrustning desamma för både privata och offentliga aktörer.
De största privata företagen med äldreboenden, Attendo och Vardaga, beslutade dessutom redan den 11 mars, nästan tre veckor innan regeringen fattade beslut om nationellt besöksförbud, att stoppa besöken. Attendo tog även tempen på sina medarbetare innan de släpptes in på jobbet. För detta fick företagen initialt kritik.
Som så ofta tidigare tycks kritiken mot privata äldreboenden handla mer om ideologisk motvilja än om faktiska förhållanden.
