Färre älgar kommer att skjutas i de svenska skogarna denna höst. Lars Georg Hedlund, ordförande i förvaltningsområde 2, säger till Bohusläningen att tilldelningen är cirka 30 procent lägre än förra året. Risvedens älgskötselområde ställer in jakten helt, rapporterar Göteborgs-Posten. I trakterna runt Falkenberg har flera också valt att ställa in jakten i år rapporterar Hallands Nyheter.
Anledningen är jägarnas oro över älgstammens storlek. Skjuter man så många älgar som man har fått tilldelade riskerar man de lokala bestånden. I förra veckan skickade Morgan Andersson, ordförande för Jägareförbundet Västra Götaland Väst, ut ett meddelande till medlemmarna där han riktar skarp kritik mot länsstyrelsen. ”Beslut gavs på betydligt högre tilldelning än vad älgstammen långsiktigt klarar bära”, skriver han. Inrikta jakten på kalvar och små vuxna älgar under årets jakt, är hans budskap.
I årets jakt kommer cirka 60 000 älgar att skjutas och därmed minska det svenska beståndet från 260 000 till 200 000 älgar. Jämfört med omkring år 1980 är antalet älgar i Sverige halverat. Men i ett historiskt perspektiv har Sverige fortfarande extremt gott om älg. I ett reportage i Sveriges Radios program ”Klotet” berättar Göran Ericsson, professor i viltekologi vid SLU, att det bara fanns något tusental älgar i Sverige omkring år 1800.
Anledningen till att älgstammen har minskats är skogsägarnas önskemål om att minska viltskadorna. Det finns ett mål om att de årliga skadorna på tall ska vara max fem procent. Men i dagsläget är snittet på det dubbla enligt de älgbetesinventeringar som görs. Problemet är att man inte ser något effekt på viltskadorna i skogen, trots en minskad älgstam.
Reportaget belyser väl de komplexa orsaker som bestämmer älgpopulationens storlek. Svenskt skogsbruk har förändrats, det finns inte längre ett enormt smörgåsbord av nyplanterade tallar för älgarna att äta upp. Skogsbrukarna har istället satsat på gran, vilket lett till en ”granifiering” av marker som utmärkt lämpar sig för tall. Företrädare för Sveaskog avvisar flera förslag som hade kunnat ge älgarna mer mat, till exempel att plantera fler plantor, vilket är oekonomiskt. Det som kan gynna älgen är ett mer varierat skogsbruk med mer lövträd och lingon- och blåbärsris.
Lars Georg Hedlund konstaterar att ett ökat antal av dovhjort och kronhjort gör att det finns mindre mat för älgarna. I år har vi dessutom drabbats av en torr och varm sommarperiod. Detta missgynnar älgarna i södra Sverige. SLU konstaterar att reproduktionen har gått ned och kalvvikterna har minskat på grund av ett varmare klimat. Istället gynnas vildsvin och dovhjort.
Det står klart att åsikterna går isär mellan jägare och skogsägare om hur älgförvaltningen ska skötas. Men till slut måste ändå länsstyrelserna fatta beslut om tilldelningar på grundval av de fakta som finns. Viltskadorna orsakar ju stora skador för Sveriges skogsägare, en uppskattning som ofta nämns är 7 miljarder kronor. Målkonflikten är svår att undanröja.
Så som det ser ut nu verkar det inte troligt att älgstammen någonsin kommer tillbaka till 70- och 80-talens nivåer. Många av dagens jägare kommer att se tillbaka på denna period med saknad. Kanske kommer kungen aldrig mer att fälla en älg på Hunneberg?
Jaktlagen i södra Sverige som ställer in årets älgjakt hoppas säkert på en bättre jakt nästa år. På längre sikt är det dock troligt att det blir andra sorters vilt som man får ställa in sig på att jaga.
