Om Ukrainakriget är idag endast en problemformulering tillåten. Här följer en annan. Den 22 februari 2014 sa USAs biträdande utrikesminister Victoria Nuland att Jatsenjuk var hennes kandidat till ledarskapet i Ukraina efter den statskupp hon finansierat med fem miljarder dollar. Hennes partners i ukrainska extremhögern tog befälet, sedan den folkvalde presidenten Janukovitj avsatts och fördrivits.
Därefter vidtogs åtgärder för att skapa ett etniskt rent Ukraina i enlighet med paragraf 16 i dess författning. Den stora minoriteten av rysktalande i södra och östra Ukraina berövades sina medborgerliga rättigheter, folkvalda ledare avsattes och ersattes av högerns utsedda. Ryska språket berövades den officiella ställning det dittills haft. Följden blev att de östra och södra landsdelarna förklarade sig självständiga. Ukrainska armen sändes dit den 30 juni 2014 för att kuva de upproriska. Stora delar av truppen var rysktalande och deserterade med sina vapen och anslöt sig till försvaret av de anfallna. Inbördeskriget pågick i åtta år och krävde cirka 14 000 dödsoffer.
Under tiden skapades på ryskt initiativ två avtal, Minskavtalen, för att lösa konflikten. Ukrainas regering godkände dem men fortsatte kriget. FNs säkerhetsråd antog Minsk II som resolution, vilket inte heller respekterades.
När Kievregimen kraftsamlade för ett dråpslag mot de östra regionerna ingrep Ryssland till deras försvar, den 24 februari 2022 med cirka hundratusen man, en numerärt underlägsen styrka. Redan efter någon vecka ingick den av västra Ukraina valde presidenten Zelensky fredsförhandlingar i Istanbul. Då sände Nato/EU/USA dåvarande premiärministern i England Boris Johnson till Kiev för att lova militärt stöd till Ukraina om kriget fortsattes. Syftet var och är att i USAs intresse försvaga Ryssland. Även i Smögen torde resten vara känt.
Förhistorien som ledde fram till kuppen började med västs förslag 1989 att återförena de två tyska staterna. Beslutet skulle tas av de fyra segrarmakterna i andra världskriget. För att få ett ja från dåvarande Sovjetunionen ställdes löften om att Nato inte skulle utvidgas ”en enda tum” bortom Tysklands gräns. Löftena är dokumenterade i National Security Archive i George Washington University, USA. Vid Putins tillträde år 2000 hade Nato brutit löftena och införlivade bland annat Baltikum, Polen, Tjeckien, Ungern, Rumänien och inbjöd 2008 även Georgien och Ukraina, trots Rysslands skarpa protester. De sedvanliga Natobaserna i de nya medlemsstaterna var riktade mot Moskva. Om Ukraina och Georgien anslöts skulle förvarningstiden för Natos missiler där bli endast fem till sex minuter. Detta ansåg Ryssland vara ett akut nationellt hot som inte kunde accepteras.
Medvetna om sin överlägsna styrka struntade Nato i Rysslands röda linje.
I det krig som pågår har Ryssland varken förmåga eller avsikt att erövra hela Ukraina. Målet är främst att få garantier att Ukraina ska förbli neutralt och därmed utanför Nato. Då Nato och hela väst drivit kriget vidare på Ukrainas bekostnad kommer Ryssland troligen inte att ge upp erövrade områden.
Allt västligt tal om ”ett oprovocerat fullskaligt anfall mot en demokratisk stat” är och förblir skuldmedvetet svammel
Erni och Ola Friholt