En augustidag 1970 hittades en 86-årig man ligga avmagrad och döende i sitt rum på ett familjehotell i västra Stockholm. Han fördes till sjukhus, men eftersom det ingenstans fanns plats för honom, skickades han vidare från sjukhus till sjukhus innan han till sist blev liggande i en säng i en sjukhuskorridor. Ingen visste vem han var.
Så dog den svenska välfärdens främsta arkitekt. Ty mannen var Gustav Möller, socialminister i Per Albin Hanssons och Tage Erlanders regeringar under åren 1924-1951. Hans öde brukar ibland tas fram som exempel på socialdemokraternas historielöshet och totala avsaknad av persondyrkan. Lika gärna kan man se det som den yttersta tragiken, att mannen som skapade tryggheten med förbättrad åldrings- och sjukvård själv skulle drabbas av dess brister.
Man kan också se Möllers död som ett bevis för hur svårt det var även under rekordåren, när Sverige hade goda resurser, att skapa en fullt tillfredställande sjukvård.
Det finns en del frågor som står över dagens fjuttigheter, partikäbbel och blockpolitik, som är så uppenbara att de inte borde behöva diskuteras. För vem håller inte med om att människor med livshotande sjukdomar inte skall behöva vänta på operationer därför att det inte finns resurser? Ändå är det den pinsamma verkligheten just nu i Göteborg. Som GP skrev i onsdags saknas det specialistsjuksköterskor vid Sahlgrenska, vilket gör att patienter med allvarliga sjukdomar, men som inte bedöms som akuta, får vänta med behandling. Men godartade hjärntumörer och mindre hjärnblödningar kan lätt bli akuta om de får vänta på behandling.
Det kan tyckas vara att grovt förenkla att bara begära större anslag till sjukvården. Men i detta fall är det tydligt att om vi vill att människor skall utbilda sig och vilja arbeta som specialistsjuksköterskor – ett både tungt, stressigt och ofta psykiskt krävande arbete – är en högre lön det som kan skapa intresse. Det brådskar. Vårdförbundet har beräknat att om inget görs kommer Sverige inom tio år ha en brist på 11 000 specialistsjuksköterskor. Det är därför glädjande att Västra Götalandsregionen bekostar sjuksköterskornas utbildning genom att låta de som studerar till specialistsjuksköterskor arbeta halvtid och studera på halvfart, samtidigt som de uppbär full lön. Och man kan ifrågasätta det rimliga i att specialistsjuksköterskorna överhuvudtaget måste bekosta sina utbildningar själva, medan det är gratis att specialisera sig till läkare. Båda yrkesgrupperna behövs.
Gustav Möller är numera ihågkommen för att han sa att varje förslösad skattekrona är en stöld från svenska folket. Men när en skattekrona går till bättre sjukvård är den allt annat än förslösad.
GP 21/8-15