Lysekil är en av tre kommuner i landet där Kommunistiska partiet har mandat i kommunfullmäktige. Med nästan sex procent av rösterna blev partiet det fjärde största vid förra valet, men för Yngve Berlin är antal röster inte särskilt viktigt.

– Visst vill vi sitta med i kommunfullmäktige, men vi är inte fixerade vid röster. Vi anpassar inte vår politik efter det, utan koncentrerar oss på vår ideologi och försöker få människor att tänka efter. Blockpolitiken gör att det verkligen behövs en tydlig röd röst, både här och nationellt, säger han.

Annan väg

Att tänka efter innebär enligt Yngve Berlin att inse att det finns en annan väg att gå än högerns väg - en väg som Kommunistiska partiet menar leder till ett kallare samhälle med ökad arbetslöshet och större klyftor.

– Att stoppa högervågen är det allra viktigaste. Lysekil är precis som hela landet på väg åt fel håll. Här har vi sett ett systemskifte de senaste åren där allt ska privatiseras. Fastigheter säljs ut och vården för äldre vill man också privatisera, säger Yngve Berlin.

LOV (lagen om valfrihet inom vården) är han starkt emot. Ett införande skulle innebära att pensionärer med gott om pengar har råd att köpa sig bättre vård än mindre bemedlade, menar han. Likaså betyder kommunens försäljning av mark och fastigheter att priser trissas upp - och fel sorts bostäder byggs.

– Det blir bostäder för dem som har pengar, eftersom det är vad den privata fastighetsägaren tjänar på. Alla säger att vi behöver bostäder där yngre har råd att bo, men de för inte den politiken, säger Yngve Berlin.

På samma sätt menar han att de styrande i kommunen agerar när fastigheter säljs.

– Man säljer fastigheter för att de sköts så dåligt. Men varför sköter man dem inte bättre då. Man använder sina egna tillkortakommanden som ett argument för privatisering.

Kommunistiska partiet har särskilt motsatt sig försäljningen av Färgarskolan. De ville i stället att byggnaden skulle bli ett ungdomens hus.

– Att få ett ungdomens hus är en fråga vi har drivit i säkert 40 år, och det kommer vi fortsätta göra. Det behövs något för dem som inte är föreningsaktiva, säger Yngve Berlin.