Frågan om vad politikerna får kosta har varit ett hett ämne under mandatperioden. Enligt lönekontoret betalades det under 2009 ut 3,8 miljoner kronor i arvoden för de politiker som jobbar mer än 40 procent i kommunen. Det är nästan en miljon kronor mer än jämfört med 2006. (I beräkningarna ingår inte kommunalrådslönerna, och de generella lönehöjningarna har räknats bort.)

En orsak är att politikerna totalt sett har blivit mer aktiva under mandatperioden, med fler politiska beredningar. Under 2007 togs också ett enigt fullmäktige beslut om att betala ut ersättning för förlorad arbetsinkomst även för gruppmöten inför nämnder, styrelser och utskott.

Ett tredje skäl till ökningen är att de flesta politiker under 2006 utgick från sin privata lön när de fick ut ersättning för förlorad arbetsförtjänst. Sedan dess har antalet så kallade paragraf 19-politiker fördubblats, från sex till tolv stycken. Att gå över till paragraf 19 innebär att en politikers olika uppdrag räknas ihop till en sysselsättningsgrad.

Till exempel får Anna-Lena Heydar, S, vice ordförande i tekniska nämnden, 43 procent av kommunalrådslönen på 43 200 kronor, det vill säga 17 824 kronor i månaden. Den lönen täcker både arvoden och förlorad arbetsförtjänst.

– Visst får jag en högre lön, men innan jag blev paragraf 19-politiker jobbade jag 100 procent som privatanställd. Jag kunde inte alltid vara med på alla politiska möten, vilket jag kan nu när jag har en tjänst. Förr tog jag inte alltid heller ut förlorad arbetsförtjänst på kvällar och helger vid politiska möten, säger Heydar.

Johan Wiktorsson, (M), som har en tjänst på 62 procent av kommunalrådslönen, har också fått en högre lön sedan han blev deltidspolitiker. Han jobbade tidigare på Saab, nu är han ordförande i kultur- och fritidsnämnden.

– Jag har tjänst på 62 procent, vilket innebär 25 000 kronor i månaden, men jag är tillgänglig sju dagar i veckan och svarar alltid i telefon när föreningar vill ha tag på mig. Det ansvar jag har och den tid jag lägger ner på jobbet som politiker är betydligt större än det jag gjorde på Saab, kommenterar Wiktorsson.

Förlorarna i systemet är de som hade en bättre lön privat innan de gick in och blev arvoderade i paragraf 19-systemet, som Anders Johansson, (S), tidigare ordförande i barn- och utbildningsnämnden. Alternativet för honom hade varit att fortsätta som fritidspolitiker och efter varje möte begära ut ersättning för förlorad arbetsförtjänst utifrån sin privata lön.

Att den politiska aktiviteten ökat under mandatperioden förvånar inte Staffan Cronholm, M, tidigare kommunstyrelseordförande.

– Det var ett medvetet val från oss i alliansen att vi satsade pengar på beredningarna. Det 54-punktsprogram som vi satte upp krävde mer politisk kraft.

Ingemar Samuelsson, gruppledare för Socialdemokraterna, har hela tiden varit kritisk till att den politiska organisationen fått svälla.

– De beredningar som tillsattes var något som vi under förra mandatperioden klarade inom ordinarie organisation.

Tanken med paragraf 19, var enligt honom, att få till en enklare hantering av den ekonomiska redovisningen för förtroendevalda.

– Det fanns ingen tanke med att det skulle innebära ett lönelyft för vissa, men jag tycker inte det är fel att det fått den konsekvensen. Gör man en arbetsinsats som omfattar 20 timmar i veckan är det inte orimligt att man utgår från samma lön och får lika betalt.