Statsvetare: S-utspel ändrar inget

ANNONS
|

-Det är lite ruta ett i någon mening. Vi visste att man var väldigt negativ till Sverigedemokraterna och att alla andra kombinationer nog kan vara möjliga teoretiskt sett. Men sen när det ska till att samarbetas är frågan vad man måste ge upp och vad andra partier måste ge upp, säger Hinnfors, professor vid Göteborgs universitet som nu forskar i Skottland.

Ingen ny politik utkristalliseras i och med beskedet, men frågan är vad som händer längre fram.

-Det är först om man börjar märka att det blir uppgörelser om arbetsrätt eller skolan framåt våren på sakpolitikens område. Då kanske man kan säga att det är för att bädda för närmare samarbete med Folkpartiet. Eller så sätter man ner foten hårdare på mer traditionella socialdemokratiska områden, och då kanske man bäddar för samarbete med Vänsterpartiet.

Med sitt utspel vill S förmodligen sluta prata om regeringsalternativ och i stället föra fram sin politik, anser Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet. Men frågan är om det kommer att fungera.

-Vi ser i mätningar hur regeringsfrågan blir allt viktigare för väljarna.

Med andra ord vill man veta hur regeringsalternativen ser ut - före valet.

Allianspartierna kan också beskylla S för att väljarna köper grisen i säcken: Är en röst på S indirekt en röst på FP eller V?

-Precis det kommer vi att bli fullkomligt utmattade av i debatten i valrörelsen. De borgerliga kommer att jaga Socialdemokraterna med krav på besked, säger Möller.

Peter Esaiasson, även han professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, noterar att S i förra valet valde rakt motsatt strategi med tydligt uttalat samarbete med V och MP som regeringsalternativ. Det slog inte väl ut och efter nästa val kan en mycket osäker situation uppstå i riksdagen. Trots att C och FP i dag tvärt avfärdar samarbete tror Esaiasson ändå att det är realistiskt att tänka sig en blocköverskridande regering efter valet 2014.

ANNONS

-Det kan bli ett oklart parlamentariskt läge och långa regeringsförhandlingar. Vi kan gå till Belgien som skräckexempel där man förhandlade i nio månader senast om vilka partier som skulle sitta i regeringen.

ANNONS