När vi ser tillbaka på den här generationens moderna krigsspel så kommer vi förmodligen betrakta det som spelvärldens motsvarighet till filmens indianer och cowboys.
Onyanserade maktfantasier som ville underhålla i förnekelse om att det fanns ett ansvar att ta kring hur man framställer olika ideologier och folkgrupper.
Battlefield 4 försöker märkbart ta ett steg ifrån det här genom att bjuda på högre doser av mångfald och mindre av unken jingoism. Likväl sitter det ändå för djupt intrasslat i genren för att klara det hela vägen. Battlefield 4 vill först och främst vara en nöjesprodukt. En uppdatering av föregångarens strålande flerspelarläge. Och på den punkten lyckas det.
Det är en intressant och underhållande krigssandlåda frammejslad i grafik som många gånger tycks fotorealistisk. Framförallt Commander Mode där du guidar resten av ditt lag skänker en helt ny strategisk dimension till matcherna.
När det kommer till enspelarläget är däremot Battlefield 4 likt sin föregångare fortfarande underväldigande.
Det har gjorts en del marginella förbättringar på historiefronten men spelmässigt är det monotont och använder sig inte heller av några av de funktioner som gör serien intressant i flerspelarläget.
