Hur kunde det bli så här? Det är min första tanke när jag ser första avsnittet av SVT:s nya serie "Sveriges bästa äldreboende". Min andra är att det borde vara obligatoriskt för alla kommunpolitiker att gå bredvid minst en vecka inom äldreomsorgen. För många av dem har verkligen ingen aning.
Jag vet att jag låter som en trasig grammofonskiva. Jag har skrivit samma sak gång på gång, år efter år. Kanske är jag naiv. Men jag tror fortfarande att om politikerna visste vad de gjorde, skulle de inte fatta beslut som innebär att resurser som egentligen borde gå till äldreomsorg, används till något annat. De skulle inte lägga stora sparbeting i knät på stressade enhetschefer som tvingas pressa sin personal hårdare för varje verksamhetsår.
– När jag tar min lilla tablett på kvällen, tänker jag att måtte jag inte behöva vakna, säger en av de gamla damerna på Äldreboendet Smedsberget i Lycksele, som är den plats där serien utspelar sig. Hon sitter där, i den torftiga miljö som är så kännetecknande för hur många äldreboenden runt om i Sverige ser ut. Landstingsmöbler i björkfaner klädda i tyg med någon sorts spyliknande mönster, kala väggar, strukturtapet och en kladdigt ditmålad bård. Billiga plastgolv. Gardiner från tidigt 80-tal. Halvdöda benjaminfikusar i plastkrukor. Däremellan en skärande tystnad bortsett från tv:n som står för sig själv i ett hörn och visar UR-repriser. Personal med sammanbitet ansikte som hastar från rum till rum eller sitter som urvridna trasor i personalrummet med en kopp ljummet kaffe.
Jag har sett det själv. Som anställd inom äldreomsorgen, som anhörig och som journalist. Naturligtvis vet jag också att det finns andra sorters boenden. Sådana som är hemlika och där personalen trots tufft ekonomiskt läge anstränger sig för skapa livsglädje. Där man har tid att måla naglar, sjunga, spela spel eller baka bullar. Men att de finns beror endast på en viss sorts chefer som förmår lyfta och inspirera sin personal trots sparbeting. Och på att det finns personal inom äldreomsorgen med en yrkesstolthet och empatisk förmåga utöver det vanliga.
I SVT:s serie kallas två av landets främsta experter på äldreomsorg in för att förbättra Smedsberget. De kommer säkert att lyckas. Det som skär i hjärtat är att det finns så många fler boenden kvar, som inte har turen att bli en del av en TV-produktion. De måste också lyftas. Våra gamla förtjänar bättre än stressad personal, övermedicinering, storköksmat utan smak och sjukhusmiljö. Livet är inte, och bör inte vara, slut förrän det verkligen är det.