Det är den vita dagen och ledarna har vita tröjor på sig där det står onsdag. För det handlar om att länka allting samman, färger, bilder, tankar, tecken, ord. Varje dag har en egen färg, då blir de lättare att minnas.

Nu är det sångstund. Barn, föräldrar och ledare har satt sig i en cirkel. Imse vimse spindel ljuder ur högtalarna. Linnea Steje lutar sig nära ledaren Alexandra Gozon när hon tecknar den lilla imse vimse spindeln som klättrar upp för tråden.

– Det är hennes favoritsång, berättar Linneas mamma Jessica Steje.

Klickade
I mitten av cirkeln dansar Imanuel Mclean, han är med sina tre år ett av de äldre barnen med downs syndrom på lägret. Med sin mamma kommunicerar han mest med teckenspråk.

– Vi har inte hållit på med det så länge, men det klickade en dag när vi provade det hemma och jag såg att det fungerade, säger Imanuels mamma Semret Mclean.

Astrid Rothman är bara sju månader gammal, hon har lite svårt att hänga med i teckningen. Men hon tittar uppmärksamt på pappa Erik Rothmans fingrar som bildar ord och mening.

– Vi har fått lära oss att vi ska ligga steget före, kan hon ett ord ska vi kunna två, säger Erik.

På lägret är det 16 barn med downs syndrom tillsammans med sina familjer. Rigmor Boström är en av initiativtagarna bakom lägret, till vardags arbetar hon som brevbärare i Ljungskile. Lägret anordnas genom Svensk downförening.

– Vi vill att de med downs syndrom ska kunna vara med i samhället, på dagis, skolan och på arbetsplatsen. Vi vill inte att det ska vara som förut att de separeras från övriga samhället.

Svårt hitta information
För 18 år sedan fick Rigmor sonen Kim som har downs syndrom.

– Då hade jag velat att det fanns ett sånt här läger, jag visste ingenting om vad det innebar att få ett barn som har downs och det var väldigt svårt att hitta information, säger hon.

Kim är i dag, tillsammans med en ledsagare, med och arbetar som ledare på lägret. Han har blivit en förebild för många av barnen.

Rigmor tycker att det är underbart att Kim har fått sommarjobb, men hon berättar att stora delar av samhället fortfarande är stängt för personer med downs syndrom. Hon är tveksam till ordet funktionshinder eftersom det inte är de som betecknas som funktionshindrade som utgör hindret. Begränsningarna som alla möter kommer i stället från samhället.

– Hindren och svårigheterna ska inte läggas på människan, det är hos omgivningen som hindren ligger. Vem som har svårigheter beror på hur samhället är konstruerat, om vi kom till en dövvärld är det vi som har svårigheterna, säger hon.