Det spelar ingen roll om Muhammed avbildas nedsättande eller i ett positivt sammanhang. Sådana bilder görs inte i den muslimska världen i dag, och har knappast gjorts tidigare, även om det finns exempel i äldre konst; i det shiamuslimska Persien (Iran) har profeten ibland avbildats beslöjad.
Den västerländska synen på yttrandefrihet, som ger långtgående friheter, är svårsmält.
Det förtjänar att påpekas att den toleranta traditionen inte har särskilt gamla anor i västvärlden heller, även om det de senaste århundradena snarare varit statsmakten än kyrkans vapendragare som ingripit. Just Charlie Hebdo uppstod i en kraftmätning med president Charles de Gaulle, som hade ömma tår trots att han såg sig själv som Frankrike.
I den muslimska världen kan man ofta driva med den världsliga överheten eller med överdriven fromhet - det finns en stark och humoristisk sådan berättartradition - men inte med profeten. Om man inte själv hyser vördnad för religionsgrundaren, så är det en artighetsfråga att respektera känslorna hos andra som gör det.
De enstaka återgivningar av danska profetteckningar som förekommit i muslimska länder har lett till folkstorm och rättsliga efterverkningar, till exempel i Indonesien.
Bildförbudet är starkt framför allt inom sunniislam, majoritetsinriktningen, och handlar om att inte förvanska bilden av profeten. Religiösa ledare brukar säga att man ska bära den bilden i sitt hjärta.
Islam innebar i arabisk omgivning, i stora delar av Afrika och i Indien ett genombrott för monoteism. Det gjorde det viktigt att rensa bort bilder av dyrkade gestalter.
Koranen förbjuder inte mänskliga avbildningar uttryckligen, men man åberopar hadither, berättelser om vad profeten sade och gjorde. Det finns kedjor av namngivna berättare som anses tillförlitliga och vittnar om att profeten reagerade starkt mot avgudabilder.
Det har lett till många sorters bildstormar genom århundradena, som när talibaner raserade buddhastatyer. Tidiga kristna gjorde likadant när de hackade sönder faraoniska gudareliefer i Egypten.
I Egypten kom stormuftin för några år sedan fram till att skulptural utsmyckning i hemmen är oförenlig med islam. Med den synen blir det en tvistefråga och en prövning för själen hur man ska se på barns leksaker. Stormuftin blev utskälld efter noter av konstnärer och museifolk.
Även där muslimsk tradition ger utrymme för föreställande konst, som i Iran, är religiösa motiv ovanliga. Sagor, kända dikter och historiska hjältar förekommer desto ymnigare.
Och när det gäller profeten är det inte bara bilder som retar. När en tunisisk sångerska suckade att hon lidit som profeten gick en saudisk lärd i taket. Men också han fick sig en skrapa av allmänheten.