Tre rum har de till förfogande. De är enkelt inredda med möbler som de fått till skänks. I två av rummen bor kvinnor som behöver en tillflyktsort från sina osäkra hemförhållanden. På bordet i det gemensamma lek/vardagsrummet ser man saftfläckar som ännu inte torkats bort.

– Det blir lätt så med barn, säger Anneli Olsson, volontär och styrelseledamot för kvinnojouren Kaprifolen.

Många som kommer hit måste ta med sig barnen. Ingen vet hur länge de kan komma att stanna.

– Det blir tills man hittar någonstans att bo. Det kan ta upp till ett par månader, säger Britt-Marie Forsström, styrelseordförande.

Lugnare under jul

Både Anneli Olsson och Britt-Marie Forsström kan intyga att det verkar som att det är färre som hör av sig under julhelgen. Och varför kan de bara spekulera i:

– Under julhelgen vill man nog hålla det någorlunda lugnt hemma. Sen börjar de ringa när barnen börjar skolan och inte är hemma längre.

– Det kan också vara så att man inte vill visa det inför släkt och vänner, tillägger Anneli Olsson.

Kuratortjänst försvann

Just nu är de sju som arbetar ideellt med att stötta kvinnorna som söker kontakt med kvinnojouren.

Tidigare kunde ett bidrag från Länsstyrelsen, genom regeringens satsning att bekämpa mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld, bekosta en halv kuratorstjänst. Men det bidraget var tillfälligt. Kvinnojouren har även haft svårt hitta nya volontärer till verksamheten.

– Många tror att de behöver en viss kunskap eller en socionomutbildning. Men det enda som krävs är sunt förnuft och empati, säger Britt-Marie Forsström.

Kvinnorna som arbetar på jouren är ett stöd för dem som går igenom svårigheter. De samtalar med dem och kan hjälpa till med det som kan kännas jobbigt. Som att gå till affären eller banken. Annars så enkla uppgifter kan bli jobbiga.

– Det här är kvinnor som är mitt uppe i en kris. Det får vi inte glömma, säger Britt-Marie Forsström.

Vad som händer med kvinnorna efter att de har lämnat jouren, är inte alltid lätt att veta. Ibland återkommer de. Och ibland hör volontärerna på kvinnojouren aldrig ifrån kvinnorna igen.

– Hör man inget av dem får man tolka själv att de har det bra, säger Britt-Marie Forsström.