– Jag mår ganska bra. Jag har fått flytta till en vanlig vårdavdelning men jag har problem med foten och benet. Fast jag har stått upp en gång i dag så det går framåt.

Vad hände?

– Jag var ute på jobb med en reporter och skulle fotografera en vacker vy vid Grytingebacken. Det var högt gräs och jag var rädd för brännässlor så jag trampade upp en stig. "Bara det inte är orm här", tänkte jag. Tre sekunder senare stack det till i foten och jag såg en huggorm ringla iväg.

Sen då?

– Det började kännas genast, jag domnade hela vägen från foten upp till rumpan. Vi åkte till närakuten, reportern fick köra. Där tog de EKG och blodtryck och sånt men värdena var bra. Jag skulle ligga kvar 20 minuter så att de såg att allt var OK.

– Då började andra benet också domna, jag blev täppt i näsan, det svartnade för ögonen, tungan och gommen domnade och jag hade svårt att få luft. Det gjorde ont i hela magen upp till bröstkorgen. Då blev det ambulans i 150 med blåljus till NÄL.

Och där?

– Det var sex-åtta personer runt mig med en gång. Jag had hysteriskt ont i magen och fick morfin mot smärtorna. Jag fick serum mot ormbettet, cortison och all möjlig annan behandling. Sen har jag fått fyra liter vätska, salt och socker.

Hur känns ett huggormsbett?

– Inte särskilt mycket, ungefär som att sticka sig på en nål.

Har du något råd för att undvika huggormsbett?

– Grejen var att jag trampade så sakta i gräset. Man ska ju klampa så att man skrämmer bort ormen. Det brukar jag göra men nu var jag försiktig för jag tänkte på brännässlorna. Ett annat råd är att slå med en käpp i gräset.