En doft av varma blöta ytterkläder slår emot oss när vi kliver in i tamburen. Klockan är halv två, skoldagen för skolans yngre barn är slut. Nu är det fritids som gäller.

– Ska vi vara inne eller ute fram till mellanmålet? undrar tioåriga Emma Alfredsson, som ännu inte fått av sig täckjackan. Hon och kompisen Julia Karlsen bestämmer sig för att gå ut.

Inne på avdelningen försöker fritidspedagogen Heidi Ekola bistå några målande flickor samtidigt som hon ger ett par pojkar hjälp vid datorn.

I väntan på att föräldrarna ska sluta jobba eller studera tillbringar 120 av Äsperödsskolans elever sina eftermiddagar på fritids. Det stora flertalet, cirka 100, är mellan sex och nio år. Endast 20 barn går i årskurs fyra till sex. Så har det inte alltid varit.

– Förr var åldrarna mer jämnt fördelade. Men i takt med att grupperna vuxit har tio- till tolvåringarna blivit färre. Jag tror de tycker att aktiviteterna blev mer inriktade på yngre barn, säger fritidspedagogen Åsa Carlsson och poängterar att hon och de andra i personalen gör så gott de kan för att även få de äldre barnen att trivas.

– Vi måste vara rädda om dem. Det är bland annat därför vi har aktivitetsdagar på måndagar och torsdagar då vi delar upp oss och exempelvis kan ta med de äldre till biblioteket eller badhuset, säger hon.

Just i dag är det film uppe på skolan, som står på programmet för tio- till tolvåringarna.

I köket har fritidspedagogen Andreas Ekström och ett par barn satt in en sockerkakssmet i ugnen. Det doftar förrädiskt av den gyllenvarma kakan. Men provsmakningen får vänta. Det börjar dra ihop sig till mellanmål.

Barnen uppmanas att plocka undan och göra sig redo att gå upp till matsalen. På väg ut blir det stökigt. Ett par pojkar från avdelningen intill har plockat med sig några isklumpar in. Under skratt och stoj kastar de klumparna på varandra. De andra barnen hukar innan en av fritidspedagogerna griper in och får slut på snöleken.

Andreas drar på sig ytterkläderna, går ut på gården och blåser i sin visselpipa. Några av barnen har svårt att slita sig från pulkaåkning och gungor. Men ganska snart står gänget uppställt längs en av husväggarna.

– Är alla här, undrar Andreas och får hjälp av kollegan Åsa Carlsson att räkna.

I samlad tropp tågar de mot skolans matsal. Heidi Ekola ser till att alla tar sig tid att tvätta händerna innan det är dags att ta för sig. I dag är det smörgåsar, köttbullar och mjölk som står på menyn. Barnen slår sig ner kring borden. Ljudnivån är stundtals ganska hög men när Andreas ställer sig upp och ber om allas uppmärksamhet blir det snart tyst.

– Vilka vill följa med till gymnastiksalen sedan? undrar han.

Ett gäng armar åker upp i luften. Tillgången till skolans gymnastiksal är begränsad. Särskilt nu när även Sommarhemsskolans äldre årskurser, på grund av ombyggnationen där, fått inrymmas på Äsperöd.

– Det är lite synd att vi inte kan vara där mer. För många barn både behöver och vill springa av sig efter skoldagen, säger Andreas.

De som inte vill gå med till gymnastiksalen stannar antingen ute och leker eller går tillbaka till sin avdelning. Emma Alfredsson, Samuel Raupach, Julia Karlsen och Fanny Svensson hör, med sina tio eller elva år, till fritidshemmets äldsta. Vi passar på att fråga varför de går på fritids och vad de tycker om det.

– Jag är här för att jag tycker det är kul och för att min mamma jobbar rätt sent inte vill att jag ska gå hem själv när hon jobbar, säger Julia Karlsen.

Det bästa med fritids är, enligt de fyra, att man får träffa kompisar och att lärarna är så bra. Det sämsta, att aktiviteterna är mer anpassade till de yngre barnen.

– Det skulle vara bättre om som är lite äldre fick ha en egen avdelning, utan alla de små. De kan vara så otroligt gapiga och jobbiga, säger Fanny Svensson och får medhåll av de andra.

– Om vi till exempel vill spela kort här inne så kommer snart en massa tvåor springande och stör så mycket att det inte går, säger Samuel.

– Sen är det lite dumt att vi måste vara utomhus en viss tid av eftermiddan. För de små finns det säkert mycket kul att göra på gården. Men vi, som är lite större, står mest ute och pratar med varandra och på vintern blir det rätt kallt.

Hur känner man sig då, efter en dag med först skola och sedan fritids?

– Trött! svarar barnens unisont.

– Oftast orkar man inte göra någonting. Inte ens leka med en kompis, säger Fanny.

Mer om fritids i papperstidningen i lördags, tisdags och på torsdag.