Kommentarerna om fritids började dyka upp för fyra, fem år sedan. I dag är de ett stående inslag när familjer söker hjälp inom barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, i Uddevalla.

– Ofta handlar det om ett slags punktmarkering av barnen som söker hjälp hos oss. De upplevs som stökiga och för att inte hela gruppen ska bli lidande väljer man att avskilja dem från den ordinarie verksamheten, säger Bodil Tallberg.

Stora grupper

Med tanke på barngruppernas storlek förstår Tallberg och Josefsson att man väljer att hantera problemet på det här viset. För på en avdelning med över 20 barn och två vuxna finns det, enligt dem, inget utrymme för barn med särskilda behov.

För det särbehandlade barnet har åtgärden dock främst negativa konsekvenser. Dels missar barnet värde­full träning i samspelet med sina jämnåriga och dels leder exkluderingen till att barnets problem förstärks ytterligare.

– Ett utpekat barn som äger de här problemen reagerar med att göra ännu mer av det som anses fel och det hela blir till en ond cirkel, säger Josefsson.

Samtidigt undrar man från BUP:s sida om dagens fritidshem över huvud taget kan ses som en plats där människor möts och utvecklas.

– Man brukar säga att gränsen för en idealisk grupp går vid åtta personer. Att utifrån den kunskapen tro att barn, vid sidan av sin skolklass, kan ha vettiga relationer till 20 andra fritidsbarn är inte realistiskt. Än mindre att personalen ska hinna med att se och möta varje enskilt barn, säger Tallberg.

Går undan

Vad händer då med barn som inte klarar situationen på fritids? Enligt Tallberg är fyra scenarier vanliga.

– En del barn väljer att gå undan, andra intar rollen som gruppens pajas, några blir bråkstakar medan ytterl­igare andra klänger sig fast vid personalen. Vi möter dem alla här på BUP, säger hon.

Ofta handlar det om barn med uppmärksamhets- och koncentrationssvårigheter som behöver lugn och ro.

– I skolan får de i bästa fall chans att gå i en mindre grupp, eller tillgång till assistent. På fritids får de klara sig på egen hand, säger Tallberg och Josefsson.

Tappar förtroendet

Inför valet i höstas reagerade psykologer, skolfolk och föräldrar mot de allt större grupperna i förskolan, skolan och på fritids. Det skrevs debattartiklar, startades facebookgrupper och nätupprop.

Tallberg och Josefsson minns särskilt en debatt­artikel i Göteborgs-Posten där bland andra en rad psykologer tog ställning den barnfientliga samhällsutvecklingen. I artikeln slog de fast att de stora barngrupperna är ett psykologiskt och socialt experimenterande.

– Priset vi får betala är otrygga barn som både känner sig övergivna och tappar förtroendet för vuxenvärlden. Allt det där skriver vi under på, säger Tallberg och Josefsson.

Mer om detta i tisdagens pappers- och e-tidning.