Karl Bartos har seglat upp från att vara den där lite för alldagliga typen som inte riktigt passade in i Kraftwerks mytomspunna line up, till att kännas … spännande!
Här har han grävt fram låtskisser och musikaliska anteckningar han gjorde redan under Kraftwerk-åren, spunnit vidare på rytmiska och melodiska brottstycken och konstruerat helt nya låtar – som därmed bär på den märkliga kvaliteten att kännas både nya och genuint old school.
Rejält starka är låtar som Atomium och i synnerhet Nachtfahrt, något av Bartos egen Autobahn. Medan Rhythmus låter lite för mycket som en version av Computer world. På andra håll blir det tyvärr lite för såsigt och lättsmält.
ANNONS
