Polisen hade stängt av delar av Istanbuls centrum. Inga fordon fick köra fram till torget och kollektivtrafiken begränsades. Färjetrafiken på Bosporen mellan den asiatiska och den europeiska delen stoppades.
Från den närliggande stadsdelen Besiktas försökte demonstranter ändå ta sig fram men möttes av vattenkanoner och tårgas.
Taksim-torget är en symbolisk plats efter sammandrabbningar på första maj 1977, då dussintals människor dödades där.
I det ekonomiskt hårt pressade grannlandet Greklands huvudstad marscherade uppskattningsvis 13 000 människor i tre olika demonstrationståg. I mängden syntes den i eurogruppen utfryste finansministern Yanis Varoufakis i den Syriza-ledda vänsterregeringen.
I Sydkoreas huvudstad Seoul samlades tusentals människor för tredje veckan i rad för att protestera mot regeringens arbetsmarknadspolitik och hantering av färjekatastrofen förra året som krävde över 300 liv.
Över 10 000 människor marscherade i Filippinernas huvudstad Manila i protest mot låga löner och osäkra arbetsvillkor.
Kubas ledare Raúl Castro firade i sällskap med Venezuelas president Nicolás Maduro och tusentals andra på Revolutionstorget i Havanna.
I Norden slapp Danmarks statsminister Helle Thorning-Schmidt till skillnad från i fjol bli utbuad när hon mötte anhängare i Faelledparken i Köpenhamn hördes i stället taktfast: "Helle, Helle, Helle".
I Oslo tvingades polisen spärra av Stortorget och omdirigera första maj-tåget sedan en man tagit sig upp på Glasmagasinets tak. Arbeiderpartiets ledare Jonas Gahr Störe manade i sitt tal till solidaritet med båtflyktingarna på Medelhavet.
De finländska vänsterledarna Antti Rinne (SDP) och Pekka Arhinmäki (VF) ägnade sig åt självrannsakan efter bakslag i riksdagsvalet.
Rinne avslutade med att hoppfullt citera Muminpappan:
"Meningen med stormen är antagligen att man ska få en soluppgång efteråt".