För att förstärka den svenska vargstammen genetiskt kan en metod vara att placera ut obesläktade vargvalpar till en vild vargtik. Regeringen, har via naturvårdsverket, därför vänt sig till svenska djurparker och i våras inleddes de första försöken med att flytta valpar mellan fem parker.
Professor Mats Sjöquist vid Nationellt centrum för djurvälfärd vid SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, säger i en artikel i Svenska dagbladet att det är ett högriskprojekt att flytta valpar från djurparken till vilda fosterfamiljer. Han har hittat tre tidigare sådana här försök utomlands och då är det endast en varg som har överlevt.
– Då jag inte läst någon rapport från SLU är det svårt att veta vilka studier som han refererar till men vi vet att i tidigare försök med andra hunddjur är det viktigt att man flyttar fostervalparna vid rätt ålder, säger Eva Wikberg, biträdande zoolog på Nordens Ark.
Vargarna på Nordens Ark är eurasisk varg och i maj flyttades två valpar härifrån till Orsa björnpark.
– Det gäller att veta vad man gör, valparna får inte vara äldre än tio dagar, då är chansen större att de accepteras av fostertiken, säger Eva Wikberg.
Deras försök har hittills gått bra men att börja sätta ut valpar i det vilda redan nästan år tror hon är orealistiskt. Valparna hos den nya familjen i Orsa kommer att följas fram till jul och innan dess kommer de inte ta ställning till om de ska försöka med att sätta ut valpar från parken till de vilda djuren. Avgörande är också rovdjurspolitiken.
– Innan vi är helt säkra på att detta är en bra och viktig åtgärd, med en väl fungerande metodik, för att förstärka den genetiska mångfalden hos våra vilda vargar kommer Nordens ark inte att deltaga i cross-fostering med vilda vargar, säger Eva Wikberg.