Det är smärtsamt påtagligt att den svenska partipolitiken lider brist på engagemang och idéer. För en politiskt intresserad är partiledardebatterna på gränsen till sömnpiller. Ibland försöker jag hitta en intressant vinkel, ett tecken på att det händer något i lådan. Vi vill ju så gärna att politik ska vara intressant. Men den korta upplyftande känslan av aktualitet återgår snabbt till den trista insikten om att något måste göras snart om vi inte ska hamna i politiskt limbo. Alliansen verkar trött, men så även Socialdemokraterna. Allt fler väljare ser inte någon större skillnad mellan blocken och missnöjesrösterna kommer att öka. SD fortsätter att framstå som den enda tydliga oppositionen.
Politiska områden som är i akut behov av förändringar och nya angreppsätt råder det ju ingen brist på. Försämringarna av skolan, den höga arbetslösheten och en stor grupp som måste leva på endast garantipensionen bådar inte gott. Hela Europa är mer eller mindre drabbad av den ekonomiska krisen. Förutsättningarna för omvälvande politiska förändringar har inte på länge varit bättre i Sverige. Ändå verkar vår politiska elit inte riktigt veta vad de ska göra eller hur de ska agera, som om de saknade både innehåll och ork. Var är aspiranterna?
Det finns en pr- och kommunikationsapparat som omgärdar alla politiska partier. Gott så, men det verkar numera som om paketeringen av budskapet har gått från att vara ett medel till att vara målet. Unga talanger söker sig inte längre till politiken men däremot till PR-branchen. Varför skulle någon som är ung och skärpt ägna en si så där tio år åt att koka kaffe åt politiska broilers som genom vänskaps- och släktband lyckas tillskansa sig poster. Få tycker det är värt att traggla sig igenom de tröga partistrukturerna för att kanske någon gång i framtiden kunna påverka partiprogrammet. Dagens partipolitik lider av samma svårartade sjukdom som har drabbat den svenska lärarkåren: de riktiga talangerna har tappat intresset för den sortens illa lönade yrkesverksamhet.
Svensk politik behöver nytt syre och nytt blod. I dagsläget är det politiska samtalet i Sverige så syrefattigt att den som ger sig in i det riskerar att kvävas. De flesta analytiker gissar att SD kommer att komma upp i tvåsiffrigt i nästa val. För att motverka de mörka krafterna men framför allt för att lyfta Sverige tillbaka till en ledande position i världen måste vi kunna rekrytera de skarpaste hjärnorna till de politiska uppdragen. Men då krävs det att det gamla gardet flyttar på sig till förmån för nya talanger.
Makt korrumperar och det är sällan de trötta och mätta självmant släpper ifrån sig makten. Vi kanske inte kommer att få se några revolutioner i Sverige men nog bör släkt- och vänskapsband inom politiken i större utsträckning granskas. Unga begåvningar måste av egen kraft kunna skapa sig en plattform att forma och formulera Sveriges framtid.