Varför gick du dit?
– Jag och mina väninnor tyckte det var spännande. Vi ville prata tyska och spana efter stiliga officerare. Vi var i 20-årsåldern och i den åldern tänkte vi inte så mycket på politik.
Fick ni någon pratstund?
– Ja, det hade ryktats att tågen skulle vara mörklagda och att soldaterna inte fick gå ut – men vagnarna var fullt upplysta. Några av officerarna hade vinglas i händerna och de verkade glada över att få prata en stund.
Hur kändes det efteråt?
– Inte så bra, vi fick snart veta mer om kriget. Det visade sig att tyskarna även transporterade vapen på tågen och mötet på Norra station fick en besk eftersmak. Vi gick aldrig dit igen.
Hur var det annars i Halmstad under kriget?
– Stan var full av soldater och jag var förplägnadslotta vid ett landstormskompani, där jag slevade upp mat till de meniga. Det surrade hela tiden rykten om en tysk invasion, det sas bland annat att de hade landstigit i Laxvik.
Du blev visst rätt bra på tyska efter hand?
– Ja, jag tog en fil kand i språket när jag var 77 år, efter att ha vikarierat som lärare i många år. Jag hade varit i Tyskland redan som ung tillsammans med min pappa, det var det som var ”utlandet” för hallänningar på den tiden – det var till Tyskland man reste. Vi var bland annat på olympiaden i Berlin 1936, men då var jag bara tonåring och förstod ingenting om nazismen. Men pappa pratade med flera tyskar som klagade över utvecklingen i landet, och att ”alla måste marschera”.
Fotnot. Norra Station låg under andra världskriget vid Nordbanegatan och fungerade senare som busstation i många år, till nya regionbussterminalen stod klar 2011.
