Vid ett tillfälle har han visserligen varit nära att köpa eget hus, berättar han. Men så blev det inte. Det centralt belägna hyreshuset har han dock trivts gott i under alla år.

När han kom som ung stationskarlsaspirant till Munkedal i juni 1946 var samhället inte alls lika bebyggt. Det första kommunala hyreshuset som uppfördes i centrumkvarteren stod inflyttningsklart den första september 1959, minns han.

– Den första oktober fick vi flytta in i det här huset. Hyran var 222 kronor inklusive värme. Det höjdes inte på fem år, tror jag. Det var lite skillnad jämfört med i dag, säger Ingemar Andersson.

Många väntade
Med tanke på att hans lön vid SJ i början var ungefär 300 kronor i månaden, var det inte alldeles enkelt att få det att gå ihop för tvåbarnsfamiljen. Men den moderna standarden, med till exempel toalett inomhus och varmvatten, uppskattades. Det var man inte van vid.

– Många gick och väntade på lägenhet. Det var ganska lätt att fylla de här husen då.

Ingemar Andersson berättar att han städade trapporna i sju ingångar under tretton år. På det sättet har han också sett människor komma och gå. I början var det många unga familjer som flyttade in.

– Här var mycket barn på den tiden, nästan i varje lägenhet.

I dag är det annorlunda. Många äldre bor i Centrumvägens hyreshus.

– Jag skulle tro att medelåldern är 70 i alla fall, säger han.

Underhållet bra
Underhållet tycker Ingemar Andersson att Munkbo, före detta stiftelsen Munkedalsbyggen, har skött på ett bra sätt. Något som han däremot känner sig tveksam till är den stora renovering som genomfördes i början av 1990-talet. Man byggde också på ett par av husen med ytterligare en våning.

– Jag vet inte om det var så lyckat. Inte långt efter fick de riva hus på Jonsäng och även Brudås. Hyrorna gick upp med 500 kronor på ett bräde. Något förhöjd standard var det. Men inte så mycket, tycker jag. Det var bra innan också.

81 år fyllda har han inga planer på att flytta. Genom pensionärsföreningen har han aktiviteter att ägna sig åt. Mattcurling på vintern och boule på sommaren.

– Jag trivs och stannar nog kvar, åtminstone så länge jag klarar av att gå upp för trapporna.