I november utsågs Xi Jinping till att bli ny ledare för kommunistpartiet och nästa president i Kina, världens näst största ekonomi. I december vann Liberaldemokratiska partiet (LDP) parlamentsvalet i Japan och konservative Shinzo Abe blir återigen premiärminister i världens tredje största ekonomi. Och konservativa Park Geun-Hye vann presidentvalet i Sydkorea, världens 15:e största ekonomi.
Alla tre är födda i familjer med lång politisk tradition. De står långt ifrån varandra politiskt. Men ibland kan en gammal känd motståndare vara lättare att handskas med än en nyare, mer svårbegriplig.
De senaste åren har en serie frågor frostat ihop sig mellan Japan och Kina, inte minst om territoriella krav på ett antal öar.
Abes retorik har varit tuff. Men det var avgående japanska Demokratiska partiet som krockade med Peking, påpekar Zhou - som tror på en öppning:
Relationerna Tokyo-Seoul såg ut att gå som på räls. Ända tills förre presidenten Lee Myung-Bak i somras petade på en gammal territoriell dispyt om en annan ögrupp, och på japanska övergrepp under andra världskriget.
Men i Asien är personliga kontakter och gamla band oerhört viktiga.
Och Lee Nae-Young, professor vid Korea-universitetet i Seoul, påpekar att det var den nya presidentens pappa - forne diktatorn Park Chung-Hee - som en gång jobbade för att normalisera förbindelserna med Tokyo tillsammans med Japans dåvarande premiärminister Nobusuke Kishi - som i sin tur var morfar åt den nya premiärministern, Shinzo Abe.
Lee Nae-Yong tror att även Park Geun-Hye vill stärka banden med Japan, även om hon får svårt att göra territoriella eftergifter.
De tre länderna har också gemensamma problem som kräver samarbete: försök att få ekonomierna att ta ny fart genom mer handel samt Nordkoreas militära kapacitet.
Peking vill att Seoul tar det lugnare med Nordkorea, Kinas oförutsägbara allierade. Också där var president Lee mer hårdför, enligt professor Lee.