Rambergsvallen invigdes 1935, BK Häcken har huserat där sedan 1944. På fredag spelas sista hemmamatchen, mot Halmstads BK.
– Det är höst, regnigt och vi har kanske inte sådär jättemycket att spela för, men vi vill ändå säga hej då med lite sköna minnen och hoppas på en publiksiffra över 4000, säger Marcus Jodin.
Som en del indexreglerar Häcken entrépriset (tio öre) från premiären på 30-talet och släpper in alla besökare för tre kronor. Marcus Jodin talar om en epok som går i graven och berättar om läktarna som byggdes och sponsrades av Götaverken 1983 – och som sedan dess i princip inte har förändrats alls.
Efter gammalt kommer nytt.
– Jag, i min roll som marknadschef, kan trots allt inte annat än att jubla över det, säger Jodin.
Eller som Sonny Karlsson, sportchefen, säger:
– Det är nostalgikänsla att den rivs, men det är en öststatsarena.
Högerbacken David Frölund har spelat över 100 matcher för Häcken på Rambergsvallen.
– Jag tycker att det är synd att den skall rivas. Jag tycker om den. Alla lag har nästan minusstatistik här, säger han.
Årsfärske Moestafa El Kabir har uppskattat Rambergsvallen.
– Jag har fått göra mina mål, jag har trivts. Många tycker att den är tråkig, jag tycker att den är trygg och bekväm.
Häckens tränare Peter Gerhardsson lyfter fram några minnen från sina fem säsonger.
– Mitt första år 2009 hade vi förlorat första hemmamatchen mot Malmö FF och även borta mot BP när vi mötte och vann mot IFK Göteborg med 4–1 och Mathias Ranégie hoppade in och gjorde två mål.
– ”Krickans” tunnel på Ekenberg. Hade man varit forward själv och åkt på en tunnel av en målvakt i en allsvensk match är frågan om man inte hade slutat.
– Hur fint Leif ”Moffa” Johansson fixat vårt omklädningsrum med bilder till första matchen efter branden.
– När vi slog Norrköping förra året med 6–0 och tränaren Janne Andersson, lagkaptenen Mattias Florén och Andreas Johansson kom ut och ville att vi skulle sluta sjunga. ”Ni förnedrar oss.”
