Det är onsdag förmiddag och som vanligt är församlingshemmet i Grundsund fyllt av herrar. Drygt tjugo gubbar, som de själva säger, sitter runt borden och pratar och dricker kaffe. En av dem är Per Olsson. Han besöker gubbfrukosten så gott som varje onsdag, och har gjort så sedan den första för åtta år sedan.

– Det är ju ett sätt att träffas. Vi kommer hit för att sitta och prata med varandra. Det blir mycket gamla minnen, säger han.

Ofta handlar det om sådant som hänt i Grundsund förr. De flesta av herrarna är födda i samhället, och en del har bott där i hela sina liv.

– Ja, det är dom som aldrig varit utanför 70-skyltarna, säger Per Olsson och skrattar.

Men det finns också nyare invånare i skaran. Roland Mellgren har bara bott i Grundsund i 14 år. Innan dess var han Uddevallabo.

– En riktig utböling, men nu har vi snart accepterat dig, säger Allert Karlsson.

Den där jargongen ingår. Karl Sörensson är med sina 87 år äldst, och då får man också tålas att drivas med.

– På sommaren hittar man Karl på bryggan, då sitter han där och tittar på fruntimmer! Det är därför han håller sig så pigg, säger hans lillebror Olle Sörensson.

Men det är kanske inte hela sanningen. 87-åriga Karl promenerar mycket också – minst fem kilometer om dagen. Till gubbfrukosten har han över två kilometer, en väg. Men den isiga och snöiga vintern har varken hindrat honom eller någon annan.

– Vi har haft mycket folk här hela vintern. Gubbarna trotsar vädret, för hit vill dom, säger Elisabeth Bengtsson, diakoniassistent.

Det verkar inte råda något tvivel om det. Ett allmänt ”ses på onsdag” hörs när gubbarna lämnar veckans frukost.