Glädjebudskapet, för alla hummerfiskare som begick premiären i morse, gavs offentlighet i går av marinbiologen Sundelöf, under en föreläsning om hummer på Havets hus. Sundelöf är kopplad till hummerforskning både vid Havsfiskelaboratoriet i Lysekil och till liknande verksamhet i Norge. Där är det en svensk forskningsstiftelse som anlitat Sundelöfs forskning.
De nya rönen är framtagna vid avancerade datorberäkningar med särskilda program som tar hänsyn till en rad parametrar och utifrån dem räknar fram sannolikheter om hummerbestånden.
Han berättade för en intresserad publik på Havets hus, att det svenska romhoneförbudet (förbud att fiska honor med synlig rom under stjärten) ökat kläckningen med hundra procent.
Men också minimimåtten som tillämpas på västkusten (hummerns ryggsköld måste vara minst 80 mm) har nu fått sådant genomslag, att man kan mäta de positiva effekterna.
– I Norge där vi också undersöker hummerbestånden, har man haft svaga bestånd sedan 1960-talet, berättar Andreas Sundelöf.
Gott bestånd
Ryktet bland fiskare på svenska västkusten, att det är dåligt med hummer är alltså fel, säger han.
– Ryktet kommer nog av att det finns 9 000 fritidsfiskare som är engagerade i hummerfiske. Då är det klart att när så många ska dela på det som finns blir fångsterna mindre per fiskare och många vittjar tomma burar. Men vi kan idag visa med hjälp av datorberäkningar, att hummerbeståndet är gott och det tyder på att många följer de bestämmelser som finns.
Förbudet att ta upp rombärande hummerhonor infördes 1985.
I forskningssyfte vittjar forskare från Havsfiskelaboratoriet sina burar utanför västkusten två gånger i veckan.
– Kan den som själv fiskar göra detta varje dag i stället, kan jag lova en bättre hummersäsong.
