Kurt Aronsson har under flera år aktivt ägnat sig åt åt hembygdsforskning. En hel del av forskningsmödan kom med tiden att ägnas den mytomspunna Dalbohunden.

En jättelik, hårdför jycke som varken fruktade varg eller lo. Framavlad för att vakta boskap på Dal mot kringströvande rovdjur.

Men i början av förra seklet konstaterades att rasen var utdöd efter att ha minskat kraftigt under 1800-talet.

Orsaken till detta är det ingen som med säkerhet vet. Rabies, via smitta från varg, tros vara en förklaring.

Därtill kom att rovdjuren blev färre i antal vilket ledde till minskat behov av att försvara boskapen. Att det infördes hundskatt i slutet av 1800-talet tros också ha spelat in. För en del personer kan det ha blivit för dyrt att ha hund.

Kurt Aronsson har svårt att dölja att han är ganska så exalterad över det pampiga skinnet.

– Det är väldigt mycket som talar för att det rör sig om en Dalbohund. Just att det är så stort, 180 centimeter, gör att jag vågar säga det.

– Skinnet köptes på en auktion i Tengene i Västergötland 1920, nära Dalslandssidan, och då var det säkert inte helt nytt. Och vid den tiden fanns inga andra så stora hundar i området.

Att han nu har skinnet i sin ägo beror på att den förra ägaren, en kvinna i Töreboda kontaktade honom efter en artikel i Tidningen Land. I den artikeln presenterades Kurt och hans arbete med Dalbohunden.

Inom kort väntas skinnet bli placerat i en monter i Ödeborgs Fornsal. Där har Kurt ett mångårigt förflutet som vaktmästare och guide.

– Tanken är att skinnet ska placeras bakom glas på en särskild temaavdelning som ska handla om varg och rovdjur på Dal, berättar han.