Det är innebörden i den dom som en enig kammarrätt avkunnat.

De omdebatterade hyresavtalen som Färgelanda kommun tecknade med företagen i Björnhuset har ännu en gång prövats i rättslig instans.

Kommunen får rätt även denna gång.

Kammarrätten går på samma linje som förvaltningsrätten och anser att besluten att godkänna hyreskontrakten stämmer överens i vad som medges i befogenhetslagen.

Överklagade

Förvaltningsrättens dom hade överklagats av den tidigare KD-politikern Bill Östlund, som ännu en gång ville få det prövat om kommunen genom att godkänna en lägre hyresnivå än vad som var tänkt från början, riktat ett otillåtet stöd till företagen. Bill Östlund hävdade även att lokalerna specialanpassats, vilket inte är tillåtet.

Bill Östlund ville också få det prövat om man verkligen kunna tillämpa befogenhetslagen, som förvaltningsrätten gjorde i sin dom.

Kammarrätten konstaterar i sitt beslut att befogenhetslagen trädde i kraft den 1 mars 2009 och att hyresavtalen tecknades och godkändes i oktober 2009. Därmed är befogenhetslagen tillämplig.

Enligt den lagen får kommuner tillgodose små företags behov av lokaler, under förutsättning att verksamheten inriktas på ett företagarkollektiv i allmänhet. I Björnhusets fall gäller det livsmedelsindustri.

Normalt fastighetsunderhåll

Kammarrätten har i sin dom tagit fasta på att de åtgärder som gjorts på fastigheten bland annat har varit renovering av avloppsledningar, varm- och kallvattensystem och installationer av ett nytt kylsystem.

Under renoveringsarbetet upptäcktes så kallade dolda fel, vilket inneburit fördyringar. Bland annat har man behövt utföra pålningsarbeten och dra in fjärrvärme. Sådana investeringar är enligt kammarrätten att betrakta som ett normalt fastighetsunderhåll.

Kammarrätten skriver också att Bill Östlund inte lyckats bevisa att kommunen betalat för anpassningar som avser hyresgästernas egna verksamheter, som maskiner och inventarier.

Därmed har lokalerna inte heller specialanpassats för företagen i Björnhuset.

Affärsmässiga principer

När det gäller hyresnivån konstaterar kammarrätten att för kommunalt bedriven verksamhet gäller den så kallade självkostnadsprincipen. Den principen ska dock inte, enligt befogenhetslagen, tillämpas då kommuner tillhandahåller lokaler till enskilda företag.

Då ska i stället uthyrningen ske på affärsmässiga grunder, vilket i praktiken innebär att hyrorna ska sättas på en nivå som motsvarar vad en privat aktör skulle ha tillämpat.

Kammarrätten anser det inte bevisat att hyrorna i Björnhuset understiger vad en privat aktör skulle ta ut i motsvarande lokaler i kommunen.