Kommunerna vi tittat på är Färgelanda, Uddevalla, Strömstad, Tanum, Munkedal, Sotenäs, Lysekil och Orust.

Få kvinnor finns i kommunalrådstoppen, likadant är det kommunstyrelserna. Mest jämställd är kommunstyrelsen i Sotenäs, där det sitter 7 män och 6 kvinnor. I de övriga är det männen som dominerar.

I fullmäktigesalarna ser det inte mycket bättre ut. Strömstad ligger sämst till med 28 män och elva kvinnor, i Tanum är siffran 28 män och 13 kvinnor. Bäst i laget är kommunfullmäktige i Uddevalla, med 31 män och 30 kvinnor.

Men de bohuslänska kommunerna är inte ensamma. En titt på samtliga fullmäktigeförsamlingar i landets kommuner visar att männen är i klar majoritet. Det säger, David Karlsson, filosofie doktor i offentlig förvaltning vid Göteborgs universitet.

– Efter förra valet stod kvinnorna för 42,3 procent av platserna i landets kommunfullmäktigen. Det är betydligt mindre än i landstinget och riksdagen där kvinnorna stod för 47,6 respektive 47,3 procent av representationen, säger han.

Samtidigt bör man, enligt Karlsson, ha i åtanke att de senaste 30 – 40 åren inneburit ett rejält uppsving för kvinnornas politiska representation.

– Det var på 70-talet som allt började. Innan dess var kvinnorna i politiken väldigt få. Sen gick jämställdhetsutvecklingen snabbt framåt innan den, slutet av 90-talet, började stagnera, säger han.

Vad beror stagnationen på?

– Utvecklingen sker i vågor. Partierna har stort ansvar för att lyfta fram lika många kvinnor som män på sina listor. Kommer det partier till makten som tar den här frågan på allvar så påverkar det utvecklingen.

Betyder det att könsfördelningen i politiken påverkades vid det senaste maktskiftet och kan förändras på nytt i höst?

– Nej, stagnationen började mycket tidigare och i dag jobbar som sagt alla etablerade partier för en jämn könsfördelning. Värre är det i gruppen "övriga partier", som till exempel Sverigedemokraterna. På deras listor är kvinnorna få. Så om de partierna får många röster kan jämställdheten försämras.

Vad beror snedfördelningen på?

– Flera orsaker. Den feministiska forskningen talar bland annat om en institutionaliserad ojämställdhet. Det vill säga att samhällets olika institutioner, som familj och yrkesliv, ger män och kvinnor olika roller och att de i sin tur försvårar kvinnornas möjligheter att slå sig fram i politiken. Men man talar även om att "lika söker lika" och att män i maktposition därför omger sig med män.

Vad kan man göra åt den?

– Öppenhet. Visar man tydligt, för allmänhet och massmedia, hur den kommunala makten fungerar och är fördelad så sätter det press på att verkligen skapa demokratiska institutioner där hela samhället blir representerat.

Varför är politikernas kön viktigt?

– Ja, det kan man ju fråga sig. Enligt vissa borde individens förmåga att bedriva politik vara det enda som betyder något. Men, då glömmer man att demokrati även bygger på social representation. Som politiker representerar man inte bara ett parti utan även en socialgrupp, en ålderskategori eller en könstillhörighet. Det är så politiken får sin legitimitet och personligen anser jag att demokratin blir bättre när nya grupper kommer in och driver sina frågor.

Varför är kvinnorna är betydligt bättre representerade i fullmäktige än på högre politiska poster?

– I fullmäktige är det partiernas listor som avgör. När det gäller högre positioner spelar andra hierarkier in. Bland annat det jag nämnde tidigare om institutionaliserad ojämställdhet och att män omger sig med män.

När når vi jämställdhet i politiken?

– Bra fråga. Svaret ligger nog i vilket ansvar partierna är beredda att ta.