75 miljoner sålda plattor, fyra amerikanska listettor, utsålda arenaturnéer och mer pengar på banken än Joakim von Anka. Ändå har Per Gessle aldrig haft några planer på att dra sig tillbaka eller sluta med musiken.
– Nej, det låter inte så kul. Jag tycker det är alldeles för skoj att skriva låtar och pilla med mitt, det gör mig till en lyckligare person.
Det sade Per Gessle när han och författaren Sven Lindvall samtalade med Bokmässans Carin Hjulström, som undrade varför Lindvall valt att skriva en biografi om Roxette.
– Därför att bandet är ett historiskt fenomen, Roxette är en fantastisk story som helt enkelt måste sammanfattas.
Och Per Gessle var inte sen att hänga på när idén fördes på tal, han såg gärna en biografi om bandet.
– Det känns kul att ha historien om Roxette dokumenterad, men detta är Svens bok, understryker Per Gessle och antyder att han kanske skulle gjort ett annorlunda urval.
Ändå beskriver samtalsledaren Carin Hjulström boken som en framgångssaga och solskenshistoria, där Marie Fredrikssons cancersjukdom såklart ges mycket utrymme men det ekonomiska "käbblet" inom bandet rivs av på några sidor.
– Äsch, det där är en parentes. Marie skulle sjunga och jag skriva låtarna, det var själva upplägget med Roxette, och den som skriver låtarna och texterna tjänar mer än den som sjunger ... så är det bara, sade en lätt obekväm Per Gessle.
Tanken från början var just att sammanföra Pers penna med Maries röst, en mix som bolaget EMI trodde skulle kunna sälja skivor i Tyskland, i alla fall norra Tyskland.
– Roxette var ett hobbyprojekt från början, ett sätt för mig att komma vidare efter Gyllene Tider. Jag hade inte ens skivkontrakt och behövde Marie, men vi delade drömmen om att lyckas utomlands.
Den första tiden ville inte Per Gessle att Roxette skulle spela med fullt band, han såg bara maskiner framför sig. Det var producenten och gode vännen Clarence Öfverman som fick Gessle att skrota maskinerna.
– Vi har mycket att tacka Clarence för. Utan honom inget Roxette.
