Du gjorde en bra spelning i Scandinavium senast, hur upplevde du den?
- Publiken var helt fantastisk, och det är ingenting jag säger på autopilot utan jag menar det verkligen. Sedan var det ju himla kul att Håkan kom förbi och sjöng med mig. Jag var sjukt nervös och grät efteråt, kände att jag inte hade det gjort det bra. Håkan var fin som peppade och tröstade.
Hur påverkas du av att spela på större scener, inför mycket folk?
- Det är svårt att säga, men det blir ju förstås att man använder större gester. Jag tycker man ska blåsa upp det rent visuell men jag vill helst inte röra musiken för mycket. Jag har varit på en del arenakonserter där man så att säga använder större gester även när man spelar och det tycker jag inte är så lyckat. Dynamiken går förlorad.
Nu väntar en sommarturné, med spelning på bland annat Way out West. Hur trivs du med festivalspelningar?
- Bra, tack! Det händer något när man tar bort tak och väggar. Det blir en annan slags energi samtidigt som man måste konkurrera med allt som händer runtomkring. Sedan är det skönt att bara vara utomhus, luften, syret, sommarkvällen.
Brukar du kolla in andra spelningar när du är på festival?
- Jag önskar att kunde svara ja på det, men nej det blir inte så mycket. Möjligtvis efter att jag är klar med min egen. Hela dagen innan jag ska spela är egentligen förstörd, jag är väldigt rörig och har svårt att koncentrera mig på något annat än att jag ska upp på scenen. Det är nervositeten helt enkelt.
Hur ser planerna ut efter sommaren?
- Jag har pratat om att göra en kortare klubbturné, men har inte bestämt något ännu. Vi får se om jag känner suget eller om jag i stället längtar in till studion istället. Nina Persson sade det bra i en intervju, att när man varit ute och spelat mycket är det som att man överdoserar på att bli betraktad av andra människor och då vill man helst bara gömma sig ett tag.
Skriver du på nya låtar?
- Ja, litegrand men det är bara på fickminne och pianoklink-stadiet än så länge.
